Initiativet till Klimatriksdag 2014 togs av en liten grupp för ett år sedan. Ett femtiotal personer blev så småningom inblandade i att organisera den. En lång rad organisationer uttalade sitt stöd till den. Över 200 motioner skrevs av enskilda och organisationer. Kanske 500 personer från hela landet besökte riksdan. En pampig invigning, en stämningsfull avslutning samt dessemellan en rad föreläsningar, kulturella inslag, utskottsbehandling av motionerna och omröstning som ledde fram till ställningstagande för 7 motioner i olika ämnen. Dessa motioner överlämnades vid avslutningen till representanter för riksdagspartierna.
Ett stort tack och mycket beröm till arrangörerna med Annika Elmkvist i spetsen! Ja, alla deltagare bidrog till det lyckade genomförandet och den goda stämningen som präglade dagarna.
Hur ska man utvärdera detta evenemang? Organisering, diskussion, ställningstagande och hur man går vidare.
Delvis måste jag gå på hörsägen, eftersom jag inte var med dag ett och inte heller var med på alla föreläsningar och kulturella inslag. Om detta har jag dock bara hört positiva kommentarer. Jag kan bara säga: Bra att ha föreläsningar! Passa på tillfället att sprida och bearbeta kunskap från den rad exelenta och kunniga föreläsare som engagerats. Se listan på hemsidan. Själv hörde jag bara två föreläsare. (På grund av tidigare verksamhet var jag ganska trött och prioriterade att samtala med folk jag stötte på.) Anders Wijkman höll den avslutande föreläsningen i en överfull sal på Arbetets Museum. Han är en mycket engagerande talare och har så mycket att säga. Han hade en "agenda" som var väldigt intressant. Det handlade inte bara om klimat och andra miljöfrågor. Nej det var också ökande ojämlikhet, finanskapital allt mer skilt från den reella ekonomin och annat. Jag tror, att vi aktivister borde hjälpa de politiska partierna att ta till sig hans agenda. Wijkman beskriver mycket av dagens dilemman inom miljö, ekonomi och samhälle. Dessvärre ser jag inte, att han har några lösningar. Men det finns andra som har. Såväl Staffan Laestadius som Christer Sanne fanns med som föreläsare. De har skrivit böcker om helhetliga samhällslösningar. Och naturligtvis fanns mycket annat att hämta bland alla övriga talare, som jag inte känner lika väl.
Föreläsningarna var indelade i olika block. Ungefär desamma som de områden som motionerna delades in i. Motionsområdena var Energi, Ekonomi, Infrastruktur, Konsumtion, mat, livsstil, Påverkan, metoder, Politik nationellt, internationellt och slutligen Politik klimatpolitik, växthusgaser. Den indelningen låter välfunnen och motionsgruppen lyckades få in alla motioner i dessa fållor. Det hela förefaller ha varit hanterbart, även om vissa placeringar kan diskuteras. Tittar man närmare, så kan man kanske göra på olika sätt. Inom några områden gjorde man en underindelning.
När jag läste igenom alla motioner (eller snarare ögnade de flesta) och såg, att många motioner kunde placeras in i olika fack, då satte ämnesrubriker på det jag upptäckte. Dessa ämnen kunde för samma motion falla in under olika av nämnda områden. Och de flesta motioner fick mer än ett, ibland flera ämnen. Det gjorde, att jag tyckte det delvis haltade. Om ämnena under till exempel Infrastruktur handlar om industri, transporter, jordbruk, stadsplanering och lite till - hur kan man då välja ut en av dessa motioner som den viktigaste? En omställning måste ju inkludera alla dessa aspekter.
Eftersom det var många motioner med liknande innnehåll, så föreslog motionsgruppen att motionärerna skulle försöka slå sig samman. När jag då läst igenom och ämnessatt alla motioner, så tänkte jag, att man borde kunna slå samman många av motionerna till en gemensam, stark motion för området Politik. Jag gjorde ett sådant försök, men upptäckte försent, att tiden för sammanslagningar då redan hade passerat.
Inom varje område fanns en ledning, som försökte åstadkomma sammanslagningar och genomförde de diskussioner som genomfördes. Alla riksdagsdeltagare som ville fick delta. Man blev tilldelad en grupp, så att det skulle bli jämt mellan grupperna. På lördagen hade vi två drygt timmeslånga möten. Jag var i grupp "Politik nationellt och internationellt". Där fanns min egen huvudmotion. Alla motioner presenterades av motionär eller annan. Eller så lästes åtminstone det sammanfattande stycket upp. I vår grupp blev det mest principiella diskussioner, inte så mycket i förhållande till någon enskild motion. Vi ombads värdera motionerna utifrån två utgångspunkter: Dels hur de lyfter fram klimatfrågan och dels hur de kan få framgång i höstens val. Vi fördelade fem poäng var på vår grupps 21 motioner. 20 poäng fick den populäraste. Ett par fick inga poäng. Min motion fick 3 poäng. Resultatet blev att fem motioner från varje område lyftes fram till gemensam omröstning på söndag morgon. Och detta ledde fram till följande motioner, som överlämnades till politikerna.
Huvudmeningen i min egen motion är frasen, att "Klimathotet inte kan avvärjas utan brett folkligt stöd för en alternativ ekonomisk politik och det folkliga stödet inte kommer utan garantier för jobb och välfärd." Den inställningen präglar inte de sju antagna motionerna. Men den, som jag ser det, nödvändiga inriktningen på den politiska kampen kommer inte ur ett ställningstagande på Klimatriksdagen. Det sker genom en lång kamp för förändring.
Jag har sagt det flera gånger i samtal på Klimatriksdan och jag säger det igen: Med de förutsättningar som fanns, så hade hanteringen och behandlingen av motionerna inte kunnat bli bättre än det som faktiskt kom till stånd. Det betyder, att jag inte klagar på något, att jag tvärtom stryker under hur bra det gjordes, men samtidigt kan jag tänka mej att det hade kunnat göras bättre. Förutsättningarna var ett oväntat stort antal motioner som kom in i sista stund, och som hotade att tvinga motionsgruppen på knä. Att i det läget genomföra motionsbehandlingen så väl är värt all beundran.
Däremot är jag tveksam till uttalanden som framförts i stil med att detta skulle varit alldeles särskilt demokratiskt. Jag är rädd för att sådana uttalanden mer speglar brist på demokratisk organisationserfarehet. Inte kan jag påstå, att detta var mer demokratiskt än de demokratiska processer som förekommer inom till exempel Socialdemokraterna, där jag själv är medlem. Vilka diskussioner som förekommit ute i landet vid motionsskrivandet är svårt att ha någon uppfattning om. Jag tror man kan säga, att diskussionerna i områdesgrupperna hade begränsad omfattning. Och någon gemensam diskussion för hela Klimatriksdagen förekom inte. Det hade jag trott, att det skulle bli. I viss mån blev det diskussion på nätet i kommentarsfälten efter varje motion. Något som jag själv inte uppfattade var möjligt. Men inte heller på nätet förekom en gemensam diskussion. Att gå direkt till omröstning utan en gemensam diskussion är inte modellen för en bra demokrati. Det liknar mer en enkät eller opinionsundersökning. Och på så sätt är de sju motionerna framförallt en stark manifestation från en engagerad klimatrörelse.
En aspekt finns anledning att kommentera. Klimatriksdan är, som det heter, "partipolitiskt och religiöst obunden". Det är viktigt och bra. Plattformen är ju ganska enkel. Den rymmer alla som "tar varningarna från FN:s klimatpanel på största allvar". Ska detta fungera bra, krävs att alla respekterar varandra trots att många olika åsikter finns ovanpå plattformen. Det var också den allmänna stämningen på Klimatriksdan - allmän hänsyn och god gemenskap. Vid något tillfälle bröts detta emellertid. När en melem i Moderaterna på avslutningen sa, att han var för kärnkraft (Det fanns en motion om kärnkraft för att rädda klimatet), då buade stora delar av publiken. Det var inte särskilt lyckat. Ingen borde få blivit bemött på detta sätt. Därför var det väldigt bra, att Annika Elmqvist vid sina avslutningsord (med omskrivna ord, som jag minns det) tog avstånd från det som hänt. Heder åt henne! Detta skriver jag, trots att jag är fullständig motståndare till kärnkraft som energikälla.
En annan detalj som inte vara så bra: Efter avslutningen bjöd Vänsterpartiet alla på något att äta. Snällt kanske man kan tänka. Men det blev en onödig partimarkering, tycker jag. Däremot, när jag såg Vänsterpartiets tält, så tänkte jag, att det skulle kunnat vara alldeles utmärkt, om alla partier hade haft tält, där man serverades åsikter, som var och en tuggar i sig efter eget tycke.
Nå, en stark manifestation med omröstningsprocedurer, som inför politikerna lyfte fram de frågor Klimatriksdagens medlemmar fann viktigast. Men hur går man vidare?
Efter slutomröstningen på söndagen hölls möten med alla som ville diskutera "hur arvet från Klimatriksdag 2014 kan förvaltas". Det blev ett antal regionala grupper. Jag deltog i gruppen för Stockholm med län. Vi var kanske 25 personer. Tio grupper var representerade där: Klimataktion, Aspo, Latinamerikagrupperna, Ordfront, Grand Panthers, Klimatsvaret, Push, Omställningsrörelsen och Naturskyddsföreningen. Några olika frågor diskuterades. Sådant som var på gång (Halvera utsläppen, Mot Förbifart Stockholm, Klimatfilmsfestival, Klimatvalstuga, Power shift, Almedalen) och sådant man kan tänka sej (Hur vi samlar oss före och efter valet och kring vilka frågor, Sociala mötesplatser och lokal omställning). Många saker är på gång, men hur vi samlar oss före och efter valet kring Klimatriksdagens frågor är ganska oklart. Vi har en mejllista för Stockholm (och motsvarande finns väl för andra delar av landet), men vem leder oss framåt? Eller hur förs Klimatriksdans motioner vidare in i valrörelsen? Vem gör vad? Det finns en styrelse för Föreningen Klimatriksdag 2014. (Dock inte vald på själva Klimatriksdan.) Men jag har inte hört, om den har några planer. Kanske kommer det. På hemsidan står: "Nu när uppdraget är klart kommer vi att lägga ned föreningen och opinionsarbetet får fortsätta i andra banor." På vägen-framåt-mötet sas, att föreningen skulle läggas ner efter valet. Motstridiga uppgifter, alltså.
Jag hade en motion, som verkar har försvunnit.
Klimatriksdan representerar ett stort mått av arbete, organisation, motionsutformning, diskussion, demokrati, manifestation, kultur och entusiasm. Hur kan vi dra nytta av denna samling och kraft för att bygga vidare den nödvändiga klimatrörelsen? Helst skulle jag nog se, att Klimatriksdans styrelsen söker efter former för att leda detta vidare. Jag har inget förslag hur det skulle gå till, men jag är övertygad om att man kan hitta kraftfulla former. Om Klimatriksdans styrelse däremot står fast vid att genast lägga ner, då håller jag med en av deltagarna i Stockholmsgruppen. Ungefär: "Det verkar vara Klimataktion, som är den organisation som skulle kunna samla våra krafter." Eller varför inte - ett samgående mellan Klimatriksdan och Klimataktion på en gemensam konferens efter valet i höst med representanter för grupper landet runt.
Den som har synpunkter på vad jag skrivit, får gärna höra av sej. Jag förbättrar gärna utvärderingen.
Obs också: Jag skriver "min motion" flera gånger. Jag har skrivit dem, men de har undertecknats av andra. Huvudmotionen blev förändrad efter en mejldiskussion.