Ett lokalt eller nationellt perspektiv räcker inte idag för att uppnå miljöhållbarhet och jämlikhet.
Anständig jämlikhet.
Fullständig miljöhållbarhet.
Global reform genom socialistiska åtgärder.
Lokalt, nationellt, globalt tillsammans.
Enstaka ord kan beskriva ideologier. Klassiskt är konservatism, liberalism och socialism. Men de går att dela upp och kombinera på många sätt. Idag måste ekologism läggas till. Detta program kan beskrivas med socialism, ekosocialism, ekologism och humanism. Vad det betyder får läsas ut av hela texten.
Socialdemokratin har lyckats i en historisk epok, men den epoken är över. Det är inte längre möjligt att nöja sig med ett lokalt eller ett nationellt perspektiv på politiken. Antropocen ger socialdemokratin ett helt nytt ansvar. Världens socialdemokrater måste utforma ett globalt program för arbetarrörelsen och miljörörelsen.
Socialdemokratin måste hitta vägen till den möjliga socialismen
- med hög produktivitet genom lagom blandning av samhälleligt ägande, kooperativ, privata företag och demokratisk styrning.
- med hållbarhet i nyttjande av jordens tillgångar för mänsklighetens fortlevnad i anständiga former.
- med en radikal jämlikhet i Sverige och globalt genom stor respekt för individer, kollektiv, livåskådningar, läggningar och livsstilar.
Detta kan inte ske i bara enstaka länder. Det krävs en gemensam, global reform. Politiken måste domineras av ett globalt perspektiv och agerande. En socialistinternational måste byggas som ett kraftfullt instrument för global politik, driven genom bland annat Eu och Fn.
Mänskligheten är sig själv. Den kan inte förlita sig på gudar till sin räddning. Ett anständigt och fritt liv till och genom människorna är humanismens budskap. Den som i praktiken arbetar för detta budskaps förverkligande är humanist, vare sig den är ateist eller religiös.
En kan inte påstå, att de religiösa har lyckats förändra världen till det bättre under alla år de haft på sig - från Roms kejsare till Trump. Men inte heller den ateistiska kommunismen har lyckats frälsa jordens fördömda. Det är stor risk, att religionen i allt större utsträckning kommer att utnyttjas av makthavare i de kommande konflikterna kring jordens minskande resurser. Många religiösa i alla religioner är "goda" människor. Men religiösa är inte "godare" människor än andra. Ingen religion kan, endast sekularism och humanism kan vara till grund för en "god" global reform.
Humanister i alla religioner och ateismer - förenen eder!
Programmet måste vara reformistiskt samtidigt som det kommer att få revolutionära konsekvenser. En kan säga, att den utveckling som måste eftersträvas är lika radikal som kapitalismens utveckling under antropocen har varit revolutionär.
Reformismen har inga fiender. De som uttalar sitt fiendskap mot reformismens mål måste likväl bemötas med respekt och med hopp om gemensamt demokratiskt sinnelag. Revolutioner är berättigade endast i diktatoriska samhällen, och i situationer där majoriteten förhindras av resursstarka minoriteter. Men även där måste den majoritetsstödda fredliga omvandligen vara måttstocken.
Programmet får inte vara "revolutionärt". Talet om att "avskaffa kapitalismen" ger ingen lösning, utan leder bort diskussionen från de konkreta åtgärder som behövs för en fredlig förändring av den ekonomiska basen för samhället och därmed succesiva förändring av levnadsförhållandena för de privilegierade människor som radikalt måste minska sin konsumtion och sitt inflytande.
Åtgärderna måste ändra systemet. Betyder det, att kapitalismen avskaffas och socialismen införs? Jag tror, att det är ett felaktigt och förenklat sätt att beskriva systmeomvandlingen. Att "förstatliga hela skiten" är en möjlighet, men knappast en framgångsväg. I den mån som en framtida produktion skulle kunna bli helt samhällsägd, så är det en lång process av pragmatisk omställning. Allt annat riskerar att bli väldigt fel och kaotiskt. Reformer måste vara radikala och gå relativt snabbt. Men de måste grunda sej på faktisk förmåga hos politiska partier och löntagarnas organisationer. Den kan bara byggas långsamt. Systemet måste ändras i den takten.
Naturligtvis är en helt socialdemokratisk, socialistisk omställning det önskvärda med en anständig välfärd för alla. Vad det betyder för "ändring av systemet" måste framgå av det socialdemokratiska omställningsprogrammet. Somliga säger: Vi har inte tid att ändra "systemet", eftersom kravet på omställning är så akut. Mot det kan sägas, att utan en stor ändring av systemet, kommer omställningen inte att lyckas. Däremot finns stor risk, att omställningen i stor utsträckning kommer att göras som en politisk kompromiss. Vad som blir fallet, kan bara framtiden utvisa.