Kapitalism slut? Kalle Petré, Stockholm

"Kapitalismens slut" * är namnet på en på svenska nyutkommen bok av Ulrike Hermann. Hennes uppfattning är, att kapitalismen måste ta slut, att det inte finns någon annan lösning på den kris kring klimat och resurser som nu utvecklas.

SAMMANFATTNING

Kortfattat: Tillväxten är omöjlig i längden, även om den kallas grön. Och kapitalismen fungerar inte utan tillväxt. Alternativet är nedväxt för att rädda mänsklighetens miljömässiga levnadsbetingelser på jorden. Metoden är en stark statlig styrning av ekonomin. Det kallas överlevnadsekonomi och är ett ganska anständigt samhälle för alla jordens innevånare med ett välstånd som i Sverige 1978.

Allmänt sett passar boken in i mitt eget sätt att tänka. Vi måste anpassa oss till de gränser som kan beskrivas av modellen "planetära gränser" och liknande. Jag tror det betyder nerväxt av välstånd för rika länder och för rika i alla länder. Exakt vad det betyder av välståndsnivå, vet jag inte, men det är nödvändigt för samhället att ta ställning till.

Däremot känns ordet "överlevnadsekonomi" inte inspirerande. Man bör hitta andra ord. Och framförallt är inte brittisk krigsekonomi något som bör användas som förebild. Egentligen tror jag, att boken är långt ifrån att beskriva bra metoder för omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle.

BOKENS INNEHÅLL

Rubrikerna i boken beskriver väl innehållet. [Klick = kort beskrivning.]
I. Kapitalismens början
(bara rubriker)

II. Det finns ingen "grön tillväxt"
CO2 försvinner inte

CO2 försvinner inte
Att fånga in CO2 (sekvestrering) kräver enorma mängder energi och tekniken är omogen. Trots att miljarder satsas. Oklart var den skulle kunna få plats, eftersom det kräver mer utrymme än den olja och gas, som tagits upp ur marken. Kol är dessutom mest ur dagbrott. Förvaring riskerar läckage, som också kan skapa dödlig närhet. En möjlig lösning är att omvandla CO2 till sten, men även den tekniken är omogen. På sikt är sekvestrering nödvändig för att minska CO2 i luften och därmed temperaturen.

Kärnkraft en villfarelse

Kärnkraft en villfarelse
- Fördelar: Knappt växthusgaser, tillförlitlig el-leverans, inte så miljöskadlig (utan olycka), liten markareal.
- Nackdelar: Riskabelt fortsätta med gamla reaktorer. Nedmontering av gamla kostar mycket. Nya är mycket dyra, behöver subventioneras, lång byggtid. Finns inget slutförvar. I världen bara 5 % av energin. Finns 440 reaktorer, skulle behövas 15 000 för att ersätta fossilt. Uranfyndigheterna skulle inte räcka till. Riskerna enorma.
- Små kraftverk på löpande band? Stora är effektivare, säkrare, mindre dyra. Andra tekniker och metoder är inte mogna. Det blir för sent för att undvika klimatkollaps.
- Stater och företag tror inte på ny kärnkraft.

Sol och vind inte tillförlitliga

Sol och vind inte tillförlitliga
Från solen kommer 5000 gånger mer energi än mänskligheten behöver. Solpaneler är billiga. Med kombination av solceller och jordbruk finns större areal än solkraften skulle behöva. Utvecklingen av vind, sol, vatten och biomassa har överträffat tidigare prognoser. Men: Vind och sol varierar opålitligt efter timme, årstid och år. Och frakt från varma länder eller lagring via batterier och vätgas är dyrt.

Lagringsproblem

Lagringsproblem
El via batterier är dubbelt dyr. Vid lagring över längre perioder är batterier otillräckliga. Vattenkraftverk och pumpkraftverk är effektiva. En metod är att anpassa förbrukningen i tiden efter tillgången. Men det ger stora begränsningar. Högspänningsledningar mellan geografiska tillgångar och människors konsumtion är dyrt. Grön vätgas är inom synhåll, men tekniken är dyr och verkningsgraden är mycket låg.

Dyr energiomställning

Dyr energiomställning
De flesta omställningsscenarier är alltför optimistiska. Priset på solpaneler, batterier och vindturbiner har sjunkit snabbt. Men det är undantag. De flesta industriprodukter sjunker inte så snabbt i pris. Bilar blir dyrare. Batterier är billigare men dyra. Den gröna tekniken slukar stål, betong och aluminium, men också många mineraler det är ont om. Av sådana finns 35 kg i en vanlig bil, men 210 kg i en elbil. Det finns gott om sådana mineraler, men de bli svårare att utvinna och behoven i den gröna tekniken exploderar. Exploateringen ger mycket giftig slagg. Återvinning kostar och ger sämre kvalitet. Energiomställningen förutsätter en enorm byggnation, som kräver mängder av hantverkare och ingenjörer, vilka råder brist på redan nu.

Ingen frikoppling

Ingen frikoppling
Tyskland förbrukar ca 13 000 petajoule/år. Bara en bråkdel av dessa går att producera med grön el. I vissa branscher kan man spara mycket. Värmebehovet skulle sänkas med ca 35 %, om fossila kraftverk ersattes med värmepumpar. Men det räcker tyvärr inte. Tillverkningen av ackumulatorer till elbilar ger stora utsläpp. En stor elbil ger knappast mindre klimatpåverkan än en binsinbil. Små elbilar behöver gå 40 000 km innan de ger klimatnytta. Och bilar som transportmedel är väldigt ineffektiva. Antalet behöver minska radikalt. Flygtrafiken har inte heller någon klimatvänlig framtid. Syntetiskt flygbränsle skulle kunna minska klimateffekter med 90 %, men det är 10 % för mycket. Dessutom bildas värmande vattenånga. Och sot. Biobränsle utvinns ur fält, som behövs för matproduktion. Dessutom: 90 % av världens befolkning flyger inte alls, 1 % förbrukar mer än hälften av flygbränslet. Grönt fartygsbränsle blir dyrt. Det kommer inte löna sej importera billiga produkter från fjärran. Den gröna elen skulle inte räcka att framställa alla industriprodukter, som idag är självklarheter. Kemiindustrin kan inte bli klimatneutral, den måste krympa rejält. Byggbranschen behöver betong, som inte kan bli grön. Det finns inte trä att ersätta all betong. Man bygger på mark, som därmed förloras som grönt. Alternativet lera duger inte till höghus. Bambu-/trä-/sockerrörsfibrer finns otillräckligt. Inte heller ekohus är ekologiska. Grön ekonomi måste med nödvändighet krympa. En enda bransch kan expandera: grön energi. Men tekniska innovationer kan inte rädda vår nuvarande livsstil.

Innovationer och digitalisering ingen räddning

Innovationer och digitalisering ingen räddning
Många tidigare förutsägelser har inte besannats. Guld, silver, koppar, aluminium och olja har inte tagit slut. Teknikoptimisterna tar detta som intäkt för sin positiva attityd. Men tekniken är ofta alltför dyr. Det är dumdristigt att förlita sej på outvecklad teknik. Och vi har inte tid att vänta på tekniska genombrott. Klimatkrisen måste bemästras med existerande teknik. Rekyleffekten: När saker produceras på ett mer effektivt sätt, förbrukas inte mindre råvaror. Just genom att de blir billigare, ökar de exponentiellt. Under en längre period har bnp ökat tre gånger mer än resursförbrukningen. Det är en viss frikoppling, men ändå ökning. Man pratar om "kvalitativ tillväxt", t ex i form av vård. Men vårdpersonal behöver behöver också bilar och bostadshus.

III. Kapitalismens slut
Grön nedväxt

Grön nedväxt
Ordet "nedväxt" låter obehagligt. Men lyckoforskningen visar, att sedan 1978 har nationalprodukten ungefär fördubblats, samtidigt som tillfredsställelsen inte ökat. Livets mening är inte att konsumera allt mer. Viktigast är goda relationer till andra. Gemenskap och erkänsla. I en "delningsekonomi" kan man ha saker gemensamt med grannar, t ex gräsklippare, böcker. Det handlar inte om återvändande till förmodern tid. Tvättmaskiner och datorer ska finnas. Men (för Tyskland) måste 3/4 av material sparas in.

För att undkomma rekyleffekten måste inkomsterna sänkas kraftigt. Men en krympande ekonomi urartar snabbt i kaos. Det behövs en omställningsstrategi. En vision och en väg dit. Det kommer ta många år. Det krävs ekologisk regenerering och tekniska innovationer. Men det finns ingen utvecklad teori för ett post-tillväxtsamhälle.

Det går inte med små förändringar, "så att ingen märker något". Stäng alla flygplatser. Pensionsförsäkringar blir obsoleta. Bankerna tar slut. Lån kan inte betalas tillbaka utan tillväxt. Samma med investmentbanker. Aktier och besparingar förlorar sitt värde. Kanske hälften av storbolagen skulle inte överleva. Men bolag för läkemedel och vård behövs, liksom delvis post och telekom. Vissa hightech-företag blir mycket lönsamma inom vissa områden. Det medför också, att statens inkomster minskar. Det blir svårare att finansiera grön omställning. Och tryggheten hotas, när miljontals människor förlorar sina jobb.

Ekonomernas misslyckande

Ekonomernas misslyckande
Det finns keynsianer och neoklassiker. Keynsianer lyckas undvika ekonomiska kriser i tillväxt, men är fullständigt rådvilla gällande nedväxt. Neoklassiker utgår från marknad och jämvikt, medan staten tilldelas en beskedlig roll. Båda skolorna tror på grön tillväxt, där miljön får ett pris. Men växthusgasernas skadeverkningar går inte att beräkna. Drivmedel är högt beskattat i Europa (de är inte subventionerade), men det finns ingen flykt från bilen. Ingenstans har utsläppen från biltrafiken sjunkit nämnvärt. Gröna skatter sänker inte de samlade inkomsterna och utgifterna. Mängden grön energi kan inte öka hur mycket som helst. Omställningen kommer inte att gå utan förbud. Uppoffringar krävs.

Brittiska krigsekonomin som förebild

Brittiska krigsekonomin som förebild
1942-45 la Usa's regering ut mycket pengar på krigsmaterial. Det satte ordentlig fart på tillväxten. Krigsekonomi var i stor utsträckning smärtfri. Innevånarna blev rikare under kriget. I Storbritannien var det annorlunda. Kriget tog 50 % av bnp. Tillväxten var bara 27 % 1939-45. (bara?) Ett slags "privat planekonomi" organiserades. Staten föreskrev vad som skulle produceras, men företagen förblev privata. Regeringen styrde genom att fördela råvaror, krediter och arbetare. Planeringsmyndigheterna behövde många experter och affärsfolk. I början saknades nödvändiga data. Då uppfanns bnp. 66 % av industrikapaciteten behövdes för att upprusta. Knappt något blev kvar till civilbefolkningen. Men britterna svalt inte. Kött, tvål m m ransonerades. Annat inte. Ett poängsystem fanns för lyxvaror liksom för möbler och kläder. Vissa saker standardiserades. Den statligt påbjudna likriktningen visade sig vara en välsignelse för de nedre skikten, som blev bättre försörjda än någonsin. Och befolkningen blev friskare än någonsin. Rikt folk kunde köpa icke ransonerat som fisk och vilt, samt kunde gå på dyra restauranger. Under kriget minskade konsumtionen med en tredjedel. Den brittiska krigsekonomin skulle kunna erbjuda en modell för hur kapitalismen skulle kunna avslutas utan att utlösa djup ekonomisk kris. Fri marknad och stat är inte varandras motsatser. Även inom kapitalismen planeras det i både företag och förvaltningar. Och staten spelar en bärande roll.

Hur vi lever i framtiden

Hur vi lever i framtiden
Utan statens ingripande under covid 19 hade det inte längre funnits någon marknad. Staten bekämpar kriser, men sörjer också för tekniskt framåtskridande. Nästan alla viktiga uppfinningar kommer från statliga laboratorier eller genom offentliga subventioner. Ofta är det effektivare att avstå från vinst för att driva verksamhet. Klimatkriser kan inte bemästras utan att staten ingriper. De flesta miljödebattörer medger, att omställningen kräver omfattande planering. Däremot inte ransonering. Det behövs en CO2-budget. Högst 1 ton CO2 per innevånare och år. Många håller sej under det idag: ex Kambodja och Kenya. Ett fåtal länder är stora klimatbovar: ex Qatar, Saudi, nordamerika, Europa. De rika länderna är de ansvariga, men de fattiga drabbas särskilt hårt. Också stor skillnad mellan rika och vanliga i rika länder. De välbärgade förstör världen på övrigas bekostnad. Det globala nord måste lära sej att avstå, och främst de välbärgade.

Det är möjligt att hejda klimatförändringarna bara om alla belastas lika mycket. En stor del av dagens bnp kan bibehållas: semester, mobiler, böcker, restauranger. Men inga flygresor. Knappt några bilar. Fastigheterna måste ransoneras. Kött begränsas. Ekologiskt jordbruk behöver större arealer, men färre djur som betar där. Modellen är ransonera, inte avskaffa. Det skapar rättvisa och gör människor lyckliga. Dock inte villkorslös basinkomst. Produktionen måste styras. Vissa branscher krympa eller lägga ner. Främst flyg, banker, försäkringsbolag, bilföretag, delar av kemiindustrin. Många friställs och måste söka nya jobb. Det kräver ordnade former, där staten styr. Den gröna energin skulle inte räcka till för alla behov. Innovationer är fortfarande önskvärda. Det kan åter skapa tillväxt men på låg nivå. Regeringen styr, men företagen blir privata - alltså ingen ekosocialism.

Kriget är akut och omedelbart begripligt i ett visst land. Klimatkrisen är helt annorlunda. Faran gäller hela jordklotet. Det visar sej inte alltid genast utan under årtionden. Samtidigt skulle inskränkningarna bli mycket mer drastiska.

Epilog
"Överlevnadsekonomin" är redan här

"Överlevnadsekonomin" är redan här
Den tyska bnp måste krympa med minst 30 %. Alla partier vet, att de skulle förlora röster, om de manade till försakelse. Partierna leder inte, utan följer väljarna. Förändringar kommer aldrig uppifrån utan alltid nerifrån. Om medborgarnas rätt ska tillmötesgås måste staten ingripa. Om livsmedlen i framtiden ska räcka till alla på jorden, måste de ransoneras. Överlevnadsekonomin ligger inte långt fram i framtiden.

2. FINNS DET INGEN GRÖN TILLVÄXT ?

Herrmann säger nej. Det går inte. Energi och andra resurser räcker inte till. Aspekter av hennes nej behandlas under sju rubriker. Att fortsätta med tillväxt kommer att leda till stora katastrofer. Ekologiskt och socialt. Och i det kaos som skapas kommer kapitalismen att strypa sej själv.

Herrmanns beskrivning passar väl in i mitt eget sätt att tänka. Det finns allt för mycket, som pekar mot, att det inte finns någon hållbar tillväxt för planeten. Herrmanns ansats är bra: Samla alla faktorer och bedöm dem. Jag kan dock inte säga, att jag kan göra den behövliga helhetsbedömningen. För att göra det tror jag också, att krävs en annan sammanställning än den Herrmann gör. Vid en gemensam sammanställning av alla faktorer, måste man tydligt kunna säga:
- Växthusgaserna kommer inte att kunna minimeras.
- Det finns inte resurser nog.
- Men om vi nöjer oss med 1978 års tysk nivå, så fixar det sej.
- plus lite till.

Följande är en början på en sådan sammanställning.

Faktor	Läge	Åtgärd	Resultat	Kostnad
CO2	Ökar fortfarande	Ccs	Otillräckligt. CO2 får inte tillräcklig plats. Omoget. Ej spritt (trots miljarder).	Dyrt
		till sten	Omoget. Ej spritt
		Sänka: < 1.5	Nödvändigt	Dyrt
Kärnkraft	440 i drift. Stater, företag tror ej.	Bygga ut 15000.	Uran räcker ej. Stora risker. För sent.	Dyrt
		Sprida små verk	Omoget. Mer risk.	Dyrare
Sol, vind	Ökar fort.	Bygg ut	Opålitligt.	Billigt
Lagring	Sol, vind direktverkande	Batteri för sol, vind.	Lagrar dygn	Dyrt
		Vätgas för sol, vind	Lagrar månader	Dyrt
Ledning	Från varma länder.	Högspänning		Dyrt
Energiomställn	Infrastruktur	Stål, betong, Al	Enorm byggnation. Kräver arbetskraft, som saknas	Dyrt
	Apparater	Ovanliga metaller	Behoven exploderar. Giftigt slagg.
Arbete	Nedläggningar. Nyetableringar. Viss brist.	Flytta folk eller anläggningar	Arbete åt alla
Frikoppling	13000 PJ/år i Tyskl. Bråkdel m grönt.		Viss frikoppling: bnp ökat 3 gånger resurs, som dock ökat. Grön ekonomi måste krympa
	Fossilkraft	Värmepump	-35% värmebehov. Räcker inte
	Elbil	Batteri	Stora utsläpp. Inte mindre än bensinbil
	Bilar ineffektiva transportmedel		Minska radikalt
	Flyg. 90% flyger ej	Syntetbränsle	10 % utsläpp återstår. Från fält för mat. Flygånga kvar. Sot.
	Fartyg		Ej lönsamt importera fr fjärran.	Dyrt
	Industri		Grönt räcker ej.
	Kemi kan ej bli CO2-neutral	Krympas rejält
	Byggen behöver betong. Mark förloras	Ersätt med trä	Trä räcker ej. Ekohus ej ekologiska.
	Vård t ex	"Kvalitativ tillväxt"	Även vårdpersonal behöver välstånd.
Innov, digit		Innovationer	Kan inte rädda livsstil.
		Förlita sej på outvecklad teknik	Dumdristigt. Inte tid vänta
		Existerande teknik.	Klimat måste bemästras därmed
	Rekyleffekt		Billigare förbrukas mer

Det här är en sammanställning, men inte helt logisk. Den behöver delas i fler dimensioner. Kostnader. Omoget. Otillräckligt. För sent. Ekologiskt ohållbart. Socialt oacceptabelt. Och kanske annat.

Grundekvationen borde vara:
Ekologisk hållbarhet + Resurstillgång - Kostnader = 1978

3. MÅSTE KAPITALISMEN TA SLUT ?

Ulrike Herrmann har en rakt motsatt uppfattning. Inte bara att kapitalismen bör avslutas för klimatets, miljöns och mänsklighetens skull. Utan - kapitalismen kommer att avslutas ganska snart. Om vi genomför det på ett ordnat sätt, så kan det bli relativt smärtfritt och till slut till allas välmående. Om inte så kommer kapitalismen att avslutas i kaos och mycket lidande.

Det är hårda ord och tvärsäkra påståenden. En kan göra en sammanställning här liksom för grön tillväxt. Jag ska nöja mej med några nyckelord från Herrmann.

Nerväxt	År 1978 är välmående, men inte fattigdom.
Inkomster	Sänkas kraftigt. I rika länder och bland rika. Uppoffringar.
Förändring	Visst tar slut. Annat blir nytt.
Arbete	Många förlorar. Får nytt.
Omställning	Ta många år. Krävs vision och strategi. Finns ingen teori.
Stat	Planering: Förbud, ransonering, CO2-budget. Fördela råvaror, krediter och arbetare.
Företag	Förblir privata.
Initiativ	Drivkraft underifrån. Faran på lång sikt svår att motivera för.

Herrmann skriver, att det inte finns någon utvecklad teori för ett post-tillväxtsamhälle. Teorier fins nog. Men kanske inte mycket utvecklade, komplicerade som sådana måste vara. En enkel tabell som ovan duger inte långt.

Regeringen styr, men företagen blir privata - alltså ingen ekosocialism. Det menar Herrmann. Där går vi helt isär. Men jag är inte helt säker på, hur hon faktiskt menar. Graden av privathet eller statligt/offentligt i företagsägande måste avgöras under omställningens utveckling. Många företag (framförallt stora och fossila) kommer att behöva starkt statligt ingripande. Snarast! Många små, privata företag kan nog få härja ganska fritt. Dessutom menar ju Herrmann, att intiativet måste komma underifrån. Ska det fungera, så måste det finnas ett gott demokratiskt förhållande mellan underifrån och statliga (och kommunala) ledningar. Det kan inte kallas för något annat än socialism!

Tar kapialismen slut?
	Topp
0	Sammanfattning
1	Bokens innehåll
2	Ingen "grön tillväxt"
3	Kapitalismens slut