Vissa människor känner sej exkluderade, därför att de är det. Frågan är, om socialdemokratin har någon lösning på den exklusionen, eller om globalisering och teknisk utveckling gör en socialdemokratisk icke-exkluderande politik för dessa människor omöjlig?
En anar, att Magdalena Andersson skulle vilja ha ett samarbete M-S i dagsläget. Det skulle riskera flera starka effekter. Politiken skulle bli mest borgerlig. Sd skulle växa som enda verkliga oppositionen. Och det skulle bli omöjligt att uppvisa vad en ordentlig s-politik skulle innebära.
Efter valet 2018 föreslog jag, att S skulle acceptera en allians-regering på vissa villkor. Det skulle kunna innebära: Några grundläggande försvar (t ex icke sänkt A-kassa, som ju även Sd vill); Risken att Sd framstår som allt större opposition; Men framförallt möjligheten för S att profilera sin egen politik. Det innebär ju ett visst samarbete med M och övriga borgare, men samtidigt full frihet att visa upp ett rejält alternativ mot såväl alliansen som Sd.
Magdalena Anderssons tre frågor är bra. (I parollform. Utvecklad politik kräver djupare analys. Sen ska man inte lättvindigt foga samman segregation och skjutningar.) Och ordningen på frågorna är nu rätt. I det övergripande flygbladet inför valet fanns samma frågor, men då stod segregation-skjutningar först. Det gör en väldig skillnad. Den ordningen och hur det i praktiken blev under valkampanjen var en nästan total underkastelse under högerns/Sd's dagordning.
Vår nuvarande och förra ordförande visar inte upp en nödvändig styrka gentemot "globalisering och teknisk utveckling". Såväl klimat som jämlikhet kräver en annan hållning. Bakom globalisering och teknisk utveckling står ekonomiska och politiska krafter, som måste kontras. Det kräver mycket både politiska och ekonomiska metoder, som socialdemokratin idag lider stor brist på. Därförutan blir vägen inte mycket annorlunda än borgarnas. Som vi sett de senaste 30 åren.