Januariavtalet
--- var ett avståndstagande från Sverigedemokraterna. Men det har gett Sd en mycket fast position i samspel med M och Kd.
--- var en kompromiss för att, ur S-synvikel, hålla kvar makten och föra så mycket S-politik som möjligt. Men det har mest blivit dunkelt och obegripligt. Några steg framåt i klimatfrågan kanske, men långt ifrån det som behövs för våra barnbarns skull. Några sociala förbättringar kanske, men mest på stället marsch. Inte en bostadspolitik som ger alla en trygg bostad, utan påbörjan till marknadshyror som inte skapar mycket bostäder utan mest profiter.

Det finns en anan väg att gå.
--- Försök inte bilda ny S-regering med en obegriplig politik, som kommer att leda till nederlag om ett år.
--- Utlys inte nyval. Med vilken attraktiv S-politik skulle en sådan bedrivas? Obegripligheterna skulle inte leda till seger.
--- Erbjud i stället Kristersson (m) att bilda regering med två villkor. 1) Att de utsluter Sd från samarbete. 2) Att de inte genomför marknadshyror.

Det parlamentariska läget är ju fortfarande sådant, att ingen har majoritet och det går inte att bilda majoritet annat än på obegripliga och troligen förkastliga kompromisser. Se diagram och resonemang i analys "Valets påföljd 2018" *.

I november är det S-kongress och om ett år är det ordinarie val. I kongressdiskussionen, i opposition mot Kristersson, i valrörelsen kan en S-politik utmejslas och föras ut. Temana borde vara:
--- Klimatet!
--- Bostäder till alla!
--- Ny jämlikhet!

Tillägg 23 juni
Samtidigt som jag skrev ovanstående kom opinions-siffrorna i DN. (L 2% och Mp 3%, dvs ej riksdagsplatser. Sd+M+Kd 177 platser och majoritet.) Dessa gör "erbjud Kristersson" nästan omöjligt. Samtidigt som riksdagsläget idag är detsamma. Matematiskt finns många kombinationer, politiskt nästan noll. Det betyder kris till nästa val. Kanske tillsammans med att någon "praktisk uppgörelse" sker. För S borde bara finnas valet att "befria partiet" och börja slåss för en tydlig S-politik. Om S-ledningen tror, att en sådan finns ...