Den andra aspekten är: Vad är socialdemokratin? Själv är jag medlem i S, inte för att de för en bättre politik än V, utan för att S "är arbetarpartiet" i svensk politik. S har sedan flera decennier följt med i det förborgerligande, som skett i Sverige. Visst motstånd, ja. Men i grunden har S-ledningen delat de "nyliberala" åsikterna.

Man kan då fråga sej: Var går gränsen/gränserna i svensk politik? Demokrater 287 mandat mot 62. Höger 154 mandat (Sd, Kd, M) mot 167 liberala (L, C, S, Mp) och lite vänster 28. Arbetarrörelsen 128 mot resten. Man kan beskriva på lite olika sätt och inget blir helt rätt eller fel.

Man kan säga, att de liberala är största blocket. 167 mandat. Och eftersom V inte kommer att stödja högern i omröstningar, så är en liberal regering det naturliga. Då är Löfven lämplig statsminister. Jag tror, att det är så S-ledningen i grund och botten tänker. Men de använder andra ord.

Då kan man fråga sej, vad en som är "vänster" ska föreslå och eftersträva. Om S-ledningen är liberal, så kommer ju inte en vänster-politik / socialstiskt politik att drivas vare sej som regeringsbärare eller som opposition. Då kanske det är meningslöst att uttala en åsikt i regeringsfrågan. Å andra sidan kanske vänstern inom S kan få större slagkraft, om S är i opposition. Hur man än resonerar, blir det spekulation.

Jag tror det är viktigt, att socialister analyserar och resonerar om sånt här. Men i dagsläget är jag tveksam till, att det kan få någon praktiskt betydelse. S-degenereringen är inte något jag kan påverka. Om Momentum lyckas bygga en stark rörelse, så kan det bli annorlunda. Vi är inte där nu.

Du skriver att SD förändrats och blivit mindre "bråkmakare", "enfrågeparti" osv. Det är alltså därför det nu gäller "seger eller död"? Du tror att de per automatik skulle stödja en regering med Centern, utan eftergifter? Att det bara är något tomt snack när de bedyrar att de kommer att rösta nej till en sådan regering? Att ledningarna för C och L gör en total missbedömning av SD när de öppet analyserar hur praktiskt omöjligt det skulle bli för dem att regera med stöd av SD? Att SD inte längre i grunden är ett fascistiskt parti, som medvetet arbetar för att skapa kaos och få det demokratiska systemet att framstå som ineffektivt, inkompetent och underlägset ett auktoritärt styre?

Du menar tydligen att Sd är ett fascistiskt parti. Jag menar, att Sd är en del av en "fascistoid" utveckling i Europa. Det finns renodlade fascistiska partier. Nmr är ett sådant. Sd är det inte. Men jag är övertygad om, att Sd innehåller åtskilliga renodlade fascister. Att somliga säger "seger eller död" är ett tecken på det. Jag för min del skulle vara livrädd, om 17 % av svenskarna hade röstat på Nmr. Jag är inte livrädd för Sd idag.

Jag har inte skrivit, att Sd skulle stödja en C-regering utan eftergifter. Den tanke jag framfört är, att S skulle kunna lägga ner sina röster i omröstning om en Alliansregering. Det betyder, att Alliansen kan regera utan att behöva stöd från och eftergifter till Sd. Skulle Sd rösta nej och de rödgröna lägga ner sina röster, så blir det en Alliansregering.

Tänker jag fel?

Se också min kommentar "Taktik ger med M+Sd?" *.

Så låt oss spekulera i att S lägger ner rösterna. Det skulle leda till uppror i partiet. Tusentals medlemmar har jobbat häcken av sig i valkampanjen för att det rödgröna blocket skulle bli större. Och det blev det, med en hårsmån. Att partiledningen då plötsligt skulle säga "skoja bara, vi lägger oss platt och låter borgarna skära ner så mycket de vill i välfärden!", tja det skulle inte.. falla väl ut. Så det är det första lilla problemet. Att släppa fram Alliansen när Alliansen blev mindre handlar inte heller "bara" om att ge upp makten för de närmaste fyra åren, det innebär också att etablera en princip där det blir accepterat att om högern vinner, då vinner högern, men om vänstern vinner, då vinner också högern. En ordning där vänstern inte har några som helst realistiska chanser att vinna val på många, många valrörelser, ja varför skulle någon tro att ett parti som agerar så någonsin skulle låta bli att ge upp, helt oavsett valresultat? Reträtt är trots allt en möjlighet i varje läge.

Men sen kommer vi till nästa problem: budgeten. Om S lägger fram en budget, då kan V och SD rösta igenom den. Och det skulle SD med säkerhet göra för att skapa kaos, om de inte kan få Alliansregeringen att dansa efter deras pipa. Vilket de inte skulle kunna, eftersom C och stora delar av L står under hård press såväl från sina partiaktiva, sina väljare, och den betydande minoritet inom storkapitalet som är hårda principiella motståndare till SD. Så med ditt resonemang kan S heller inte lägga fram en egen budget, eller åtminstone inte rösta för den.

Det skulle innebära att S förvandlades från ett fristående politiskt parti till ett lojalt stödparti åt Alliansen, liknande de "partier" som tolereras av Putin men som i varje skarpt läge röstar med Putin. Ett rent marionettparti åt högern. Ett sådant parti får inte några röster utan skulle knappast kunna passera femton procent i nästa val. Ett parti kan ha ljummen politik och någorlunda stridbar ledning och ändå få några röster, det kan ha bra politik och tomtar i ledningen och få några röster, men ett parti med ljummen politik och sillmjölkar i ledningen, det attraherar ingen alls.

Men okej, du håller inte med om detta. Så låt oss ta ett annat perspektiv: vad händer med ett land där den hårda högern styr? Jo, det landet går åt höger. Förutsättningarna förändras. Högern ser till att göra om presstödet, försvåra för fackföreningarna, dra ner på ungdomsbidrag. Nedskärningar i välfärden etablerar en allmän sanning av att välfärden inte fungerar, att gemensamma lösningar inte fungerar, inte kan fungera. Att det är bättre att sänka skatten och låta var och en klara sig själv så gott de kan. Kort sagt: varje mil högern går framåt, det är en mil som vänstern en gång måste vinna tillbaka under tiodubbla uppoffringar.

Så varför allt detta? Jo, du verkar tänka dig att om S bara går i opposition, då kan man gå till val nästa gång på en fantastisk socialistisk politik, och då kommer väljarna tillbaka och det blir 1968 igen. Men du, vi testade detta 2006 till 2014, hur tycker du det gick? Blev S politik jättemycket bättre då? Retoriken skarpare? Ser vi ut genom historien finns det heller ingen brist på partier som i regeringsställning utarbetat en djärvare politik, eller kampanjat hårt för reformer de inte kan få igenom under det rådande parlamentariska läget. Samlingsregeringen under kriget hindrade inte S från att både förbereda och kraftfullt propagera för de reformer som drevs igenom efter kriget.

Det går inte att jämföra ett önskescenario i opposition med det troliga scenariet i svag regeringsställning. S kommer inte att få en helt annan partikultur om partiet väljer oppositionsrollen. Det troliga scenariet helt oavsett är att partiet fortsätter ungefär längs samma kurs det haft under årtionden. Visst finns det ljusglimtar, och jag är alltid optimist, men min uppfattning är att du hänger dig åt rena drömmerier, och dessutom är beredd att betala för dessa drömmar med hårdast möjliga valuta.

Principen "om vänstern vinner då vinner högern". Är alltså Sd inte höger? 62+143 > 144 vad jag vet. Stödparti, rent marionettparti? Du tar då i. Tydlig opposition betyder att lägga fram ett alternativ. Svenska folket och partimedlemmarna vet, att riksdagssiffrorna är krångliga. S lägger fram en budget. En riksdagsman röstar på den. Övriga lägger ner sina röster. Skulle kunna uppfattas som smart. Vissa frågor till omröstning i riksdagen. Opposition i samhället. Momentum driver på partiet att vara både tydligare, mer vänster och "mobilisera massorna".

Du kan säkert 2006 och 2014 bättre än jag. Jag kan inte påminna mej en tydlig vänsterdrive från S. Men dessutom: Tiden går och förändras. British Momentum hade nog inte heller fått någon framgång 2006.

"Det troliga scenariet helt oavsett är att partiet fortsätter ungefär längs samma kurs det haft under årtionden." Väldigt vad du är pessimistisk. Då lär väl inte Momentum kunna ändra på något heller. Varför är du medlem i Momentum?

Givetvis är det skillnader jämfört med Sovjet eller Nazityskland. Dessa var heller inte sinsemellan särskilt lika. Men jämförelsen är felaktig, SD ska i så fall jämföras med nazistpartiet eller bolsjevikerna innan de tog makten, inte med de länder de styrde efter maktövertagandet.

Det polska regeringspartiet har till skillnad från SD inte fascistiska rötter. Men det är heller inte tolererat av EU. Försöket att skapa en lojal högsta domstol - en nödvändighet vid varje auktoritärt maktövertagande - stötte på motstånd av EU som drev igenom återinsättande av tvångspensionerade domare, vars utrensning skulle ge plats för lojala politruker. Agerandet är tveklöst hårt auktoritärt och antidemokratiskt, men inte nödvändigtvis fascistiskt. Liknande manövrer genomfördes av chavisterna i Venezuela.

Polen nämns som ett föredöme av SD, liksom Ungern.

Före valet sade hela Alliansen att de absolut inte skulle ta makten med hjälp av SD. Detta var en nödvändighet för att kunna behålla en stor del av sina väljare och partiaktiva.

Nu försöker stora delar av högern tvätta bort dessa löften, kasta dem i minneshålet och låtsas som om alla alltid vetat att det är helt okej att samarbeta med SD. Varför vissa delar av vänstern - inklusive du - försöker hjälpa dem med denna historierevisionism begriper jag inte. Kanske känner du inga alliansväljare och är omedveten om att många av dem har lika stor aversion mot SD som de flesta vänsterväljare?

Alliansen kan svika alla sina löften och ta makten. Det kunde de göra redan innan valet, matematiken har inte förändrats. Det enda som har förändrats är att stora delar av högern i hemlighet ändrat sig om samarbete med SD. Men det har de inte sagt till väljarna, och sviker de sina löften måste vi se till att de får betala ett så högt pris som möjligt. Inte spela med och utmåla det som normalt och inget att uppröras över.

Angående din ”smarta” plan tror jag att det vore smartare om Löfven gick upp inför Riksdagen, drog ner brallorna och gjorde helikoptern. Ett parti som inte röstar på sina egna förslag, nej tokigare än så är det svårt att tänka.

Min poäng med 2006 och 2010 är precis att det inte blev någon tydlig vänsterdrive. Trots opposition. Varför skulle det bli annorlunda denna gång?

Jag är med i Momentum för att driva fram en sådan vänsterdrive. Det kan vi göra oavsett om S sitter i regering eller opposition. Enda skillnaden är att med en Alliansregering kommer Sverige att gå bakåt i oerhört mycket snabbare takt under tiden. All politisk energi kommer att gå åt till att bekämpa allt mer radikala högerförslag och huruvida S går åt vänster kommer av de flesta att upplevas som irrelevant, medan många andra kommer att ligga på för att S tvärtom ska gå högerut och anamma många av de försämringar högern genomdriver.

Ärligt talat. Kan vi inte försöka vara lite sakligare. Varken du eller jag tycker om Sd. Vi anser båda, att Sd är en del av en extremhöger på framväxt i Europa. Vi anser det väldigt viktigt att hitta politiska former, som förhindrar Sd från att komma i politisk beslutsposition och att förhindra, att borgerliga partier upprättar samarbete med Sd. Om du kallar Sd fascistiskt och jag kallar det "halvfascistiskt" - hur stor roll spelar det?

Polska partiet Lag och Rättvisa, PiS, som har makten är enligt dej "inte nödvändigtvis fascistiskt" men "tveklöst hårt auktoritärt och antidemokratiskt". Det nämns som ett föredöme för Sd. Kanske dina epitet skulle passa ganska bra på Sd. Var är den egentliga skillnaden?

Jag tycker du ofta är en dålig överdrivare. Varför jämför du med att Löfven skulle vifta med snorren? DÖ var en överenskommelse som hade likheter med mitt förslag. Ingen viftade med snorren. DÖ övergavs, men kvarstod i praktiken ganska mycket. Om S exempelvis säger "Vi lägger ner våra röster, om ni inte genomför ett nytt jobbskatteavdrag och inte har någon kontakt med Sd." - är det att vifta på snorren?

S och borgarna har regerat olika perioder under de senaste 30 åren. Hela perioden kännetecknas av högerutveckling. Fortare när borgarna regerat, långsammare med S. Jag tror, att en av de viktigaste orsakerna till Sd's framgångar är, att S inte har något alternativ. Egentligen tror jag inte, att S kommer att inta en behövlig vänsterståndpunkt oavsett regeringsbildning. Och det är väl inte där min frågeställning började. Min grundfråga i denna diskussion är "Stoppa Sd". Det är din också. Vi har olika syn på taktiken för detta. Du är dessutom väldigt aggressiv i dina påståenden. Det betyder, att du är helt självsäker. Jag är det inte. Som jag skrev: "Vem vet?" Taktiska ställningstaganden är sällan otvetydigt "sanna". Det ligger i begreppet taktik. Att öppet diskutera taktik är viktigt för att lära sej förstå och hittar rätt i terängen, när man inte helt säkert vet var fiendens styrkor befinner sej eller hur de är beväpnade.

Jag har aldrig påstått att du *försöker* normalisera SD-samarbete. Jag har påstått att dina resonemang har den effekten om de tillämpas, därför att de inte håller. Tar man det för givet att C hör ihop med SD, ja då bidrar man till att det sker. Intar man en attityd att det vore chockerande, då bidrar man till att det inte sker. Förvisso inom rimliga gränser, men det är definitivt mycket långtifrån allmänt accepterat att C skulle vara beredda att regera med SD.

Så till din punkt 1: ja, då kan Alliansen regera, men hur kan du påstå annat än att S då gjort sig till en borgerlig marionett? Under vilka realistiska omständigheter skulle S i så fall inte aktivt medverka till borgerlig politik? Problemet med den formen av ”lösning” är dels att S skulle fullkomligt desintegrera, dels att SD (och V) skulle utgöra den enda oppositionen och därmed med säkerhet växa. Följden skulle med all sannolikhet bli att M och KD snart dumpade C och L för att bilda majoritetsregering med SD, snart under SD:s även officiella ledning.

Till din punkt 2 så är min kommentar att M, KD och SD inte har majoritet. Får de majoritet så kommer de att ta makten, att M och KD ligger närmare SD än L och C kan det inte råda något tvivel om. Det är en from fantasi att låtsas som om M skulle utgöra en anständig höger. Den anständiga högern består av C och (delar av) L. M är förvisso inte fascister, men de är och har egentligen alltid varit reaktionära och principiellt ointresserade av demokrati. Vill vi behålla en anständig höger så handlar allt om att inte tvinga även C och L i famnen på SD. Löfvens inviter är i det avseendet mycket viktiga, då C och dess sympatisörer inte får bringas uppfattningen av att S visat sig omöjliga. C står inför ett val mellan S och SD och det valet måste göras tydligt. Att agera marionett åt Alliansen och på så vis rädda C från att behöva ta ställning är mycket ostrategiskt. C kommer inte någonsin att bli mer principiellt antifascistiskt än det är just idag. Och som bihang till en S-stödd, M-dominerad Alliansregering blir C snart irrelevant. Dess väljarpotential ligger just i att vara den anständiga borgerligheten. Skulle C mot förmodan liera sig med SD redan denna mandatperiod så har Björklund en helt korrekt analys i att det skulle bli en oerhört instabil och kortlivad regering. Med andra ord, bättre med borgerlig regeringskris, extraval och väljarflykt från C och L vänsterut, än stabilt S-stött högerstyre och väljarflykt från S och borgerligheten till SD. Men framför allt: ställs frågan på sin spets kommer C inte att gå ihop med SD. Deras partiaktiva vill inte det, väljarna vill inte det, ledningens strategi har varit att profilera sig som anständig borgerlighet och det är partiets strategi för att kunna växa och på sikt bli största parti.

Den fundamentala skillnaden mellan DÖ och ditt förslag är att med DÖ skulle det största blocket regera, med ditt förslag ska Alliansen alltid regera oavsett valresultat. Med DÖ hade väljarna avgörandet. Hade resultatet skilt sig med ett enda mandat, så hade S släppt fram Alliansen helt enligt din modell - efter vissa förhandlingar och villkor. Men KD och M var inte beredda att upprätthålla en sådan överenskommelse, då de vill ta makten med SD. Inför valet kohandlade Alliansen internt så att M och KD gick med på att ljuga om att de inte vill samarbeta med SD, i utbyte mot att C och L lovade hänga med på vansinnesmanövern att avsätta Löfven även om Alliansen blev mindre än de rödgröna. Redan på valvakan var det tydligt att Björklund insåg spelet förlorat, men att han var tvungen att hålla löftet till Alliansen. Hans gambit var att Alliansen skulle bli större än rödgröna, och han förlorade med minsta marginal.

En sista kommentar är att ett parti som vill få väljarnas förtroende måste signalera styrka och handlingskraft. En Trump, Bolsonaro eller Putin har inte mycket annat, och det räcker uppenbarligen långt. Men även vänstern måste ha det för att ha någon som helst attraktionskraft. Helomvändningen under flyktingkrisen var på det viset katastrof för Löfven, oavsett vad folk tyckte i sakfrågan framstod han som svag, som ett rö i vinden. Att kapitulera för Alliansen är därför en garanterad väg till kraftigt minskat väljarstöd.

Påstår jag att C "hör ihop med" Sd? Ja, de är varianter av borgerlig politik. Men samtidigt hör C ihop med S. De är varianter av liberal, demokratisk politik. Så kan man säga, om man vill. Två påståenden som med dina ord "bidrar till att det sker", dvs C blir samtidigt ett byte för Sd och ett byte för S.

Om S lägger ner sina röster "till förmån för" Alliansen, så skulle S medverka till borgerlig politik, skriver du. Om S regerar tillsammans med C och L, så skulle S medverka till borgerlig politik, skriver jag. De år av de senaste 30 åren, då S varit i regering, har S för borgerlig politik, som bland annat ökat ojämlikheten, påstår jag. Det verkar bli borgerligt, hur S än gör.

Om S accepterar en Allians-regering, så skulle S fullständigt desintegreras, skriver du. Sd och V skulle vara oppositionen. Om S regerar tillsammans med C och L, så skulle Sd-M-Kd samlas till kraftfullt oppositionsblock, säger jag. Oppositioner från V mot en sån regering verkar inte vara på gång. Och Momentum under din ledning lär bara hurra. Och S skulle fortsätta i utförsbacken. Vilken bedömning är mest realistisk? "fullständigt desintegreras" eller "fortsätta i utförsbacken"?

I en mening påstår du att M o Kd ska dumpa C och L och bilda majoritet med Sd. I nästa mening konstaterar du, att M+Kd+Sd inte är en majoritet.

Du påstår, att C är en "anständig höger". Höger alltså. Finns då ingen mitten? Och M är inte anständiga. De vill inte ha demokrati, skriver du. Men dock inte fascister. Bestämda påstående hit och dit. Meningslöst vill jag säga.

Ärligt talat: S idag är fullständigt på din linje. Det (bland annat) leder till, att allt fler moderater vill samarbeta med Sd.

Kanske jag får återkomma senare. Nu blir det teve.

Jag tycker att du är extremt ensidig och onyanserad när du tycker att det blir ”borgerlig politik” om S styr, och ”borgerlig politik” om Alliansen styr. Ingen större skillnad alltså. Och om SD styr så blir det också borgerlig politik, så det är väl inte så mycket att vara rädd för det heller?

Anarkister till höger och vänster är benägna att anta ett perspektiv av att vi lever i den sämsta möjliga av världar, att det omöjligt kan bli än värre, och att vi därför lika gärna kan fullständigt riva ner eller avskaffa olika verksamheter som inte fungerar tillräckligt bra, så får vi chansen att bygga något från grunden som fungerar.

Jag förkastar helt detta synsätt. Att bygga ett bra samhälle är oerhört komplicerat, sambanden är så komplexa att det övergår mänsklig förmåga att planera. Enda möjligheten är att gradvis göra förbättringar och lösa de problem som uppkommer. Detta tar tid. Därför är det katastrof när högern går fram och raserar de system som tagit årtionden att bygga upp. Det är ingenting som lätt kan fixas igen om vi bara får majoritet någon gång i framtiden. Missnöjet med de halvmesyrer vi då skulle åstadkomma skulle drabba även den mest rakryggade vänster. Nyanserna mellan en ljummen socialdemokratisk politik som i betydande grad accepterat borgerlig problemformulering och verkligt borgerlig politik som ständigt tar nya steg för att radera all socialism som byggts i landet får därför inte underskattas.

Jag håller med dig om att en S-regering med stöd av C skulle mötas av ett kraftfullt M-SD-block. Det tror jag vore bra, M skulle tvingas bekänna färg och vi skulle få möjlighet att vinna vänsterliberala väljare och även högerliberaler som sätter demokrati före ekonomi.

Mitten idag finns inom S. Det kan man se som något dåligt, att S är för fega. Men man kan också se det som Corbyn uttrycker det: kraftfull socialdemokratisk politik är mitten, då det är det som flest väljare rent konkret kan ställa sig bakom.

Varför Momentum skulle hurrra förstår jag inte, jag får intrycket att det är halvtänkta tankar från dig. Momentum har inte någon roll i regeringsbildande eller interna förhandlingar. Momentum har en roll i att föra en oberoende samhällsdebatt och skapa opinion för förslag som vänsterpartier kan gå till val på i framtiden. Att fylla det vakuum som gjort att S ofta hamnat till höger, då det inte existerat några vänsteranalyser och vänsterlösningar.

Jag har redogjort för skillnader mellan S och Alliansen och mellan Alliansen och Sd. Men jag har också redogjort för likheter. Är det antingen eller för dej?

Jag är, hrm, inte anarkist!

Ljummen socialdemokrati. Verkligt borgerlig politik (M, C eller L?). All socialism som byggts i landet. De två första kan man diskutera vad de innebär. Den sista gillar jag. Dessvärre blir det allt mindre av detta oavsett regering.

Du välkomnar blocket Sd-M-Kd ! Den effekt du beskriver kan uppstå. Men det kan också bli precis tvärtom. Högerkrafterna stimuleras och understöds av att vänsterkrafterna (med lösningar för välfärd och trygghet och klimat) blockeras av ett mittensamarbete för "den svenska kapitalismens frihet".

Man skulle kunna säga, att det finns tre extremismer. Vänster är förstatliga hela skiten och "proletariatets diktatur". Höger är allt för nationen och "folkets" dikatur. Mitten är full "liberalism" och kapitalets diktatur. På mej verkar det som om du underskattar mittens makt. Minns att Annie Lööf började i Stureplans-centern med den totalaste av alla friheter. Detta är en av nyckelfrågorna i politiken och helt undansopad inom borgerlighet och S. Vem diskuterar hur folket / folken ska få kontroll över de stora, ofantliga, globala företagen och den oövervinnerliga kraften hos en (varu- och kapital-) marknad, som skaffat sig alla rättigheter i lag och ordning i varje land, i handelsavtal, i Eu och globalt? Att regera ihop med de liberala är att än mer närma sej "mittenextremismen". Jag förordar en helt annan balans i politiken och ekonomin.

Vad är mitten? Man kan leka med ord. Om Corbyns Labour vill ha löntagarfonder och kallar det för mitten, tja inte mej emot. Om Momentum lyckas utveckla och få majoritetens stöd för en radikal vänsterpolitik, så får man gärna kalla den mitten för min del. Men att Momentum idag skulle eftersträva nån slags mittenposition - nä!

Bra om Momentum: "Att fylla det vakuum som gjort att S ofta hamnat till höger, då det inte existerat några vänsteranalyser och vänsterlösningar." När ska vi sätta igång? Hur gör vi? Hur ska socialismen byggas i landet? Och i världen?

Det är fullt möjligt att kompromissa med C och L, men samtidigt klargöra sina egna ståndpunkter. Vad man fick, och vad man fick ge upp. Det är fullt möjligt att lansera vilka politiska förslag som helst, låta Riksdagen rösta ned dem, och kampanja hårt mot den rådande riksdagsmajoritet som förhindrar en bra politik. Allt detta har gjorts förr, och kan göras igen. Fördelen med att sitta i regeringsställning är att regeringen har mycket mer resurser för att utreda och ta fram politik, och mycket mer genomslagskraft när den lägger fram förslag.

Listan på undanflykter på varför S inte tagit itu med de stora samhällsproblemen under det senaste halvseklet kan göras lång. Man har skyllt på att det inte går på grund av att väljarna står för långt till höger. Man har skyllt på det internationella kapitalet. Man har skyllt på EU. Man har skyllt på att man inte kan göra det när man står i opposition, och man har skyllt på att man inte kan göra det när man sitter i regeringen. För alla dessa bortförklaringar finns mer eller mindre krystade argument, men ingen av förklaringarna håller.

Min förklaring är att man helt enkelt inte haft någon bra politik att komma med. Löntagarfonderna var kanske när detta tydligast kördes i diket med en obegriplig, överakademisk politikprodukt som saknade varje direkt koppling till hur det skulle förbättra livet för vanligt folk. Inte skulle industriarbetarna få det bättre av att bli offentliganställda - många av dem var ju gifta med offentliganställda, som många gånger hade sämre lön och anställningsvillkor. Sedan kapade högern idén och drev igenom den i form av pensionsfonder.

Nu hade denna dåliga idé inte varit någon enorm katastrof om det varit en obskyr detalj i vänsterns politiska program, en tråkig blomma i en stor bukett. Men den kom att bli den dominerande frågan, som trängde ut övriga visioner och förslag. Det blev en valfråga som knappast lockade några nya väljare, men som skrämde bort några - och som gav högern fritt spelrum för att prata om frågor som människor verkligen bryr sig om.

Det vi diskuterar är, vilken regeringstaktik som är lämplig just nu.
1) Alliansen regerar med nedlagda röster från S, Mp och V.
2) S+Mp+C+L regerar.
Både 1 och 2 kan få majoritet i riksdagen.

Om "opposition":
1) JAG: S ges frihet att opponera tydligt. DU: S's frihet att opponera finns inte.
2) JAG: S kan inte opponera mot regeringspolitiken. DU: Det går att "kompromissa" (regera?) med C och L och samtidigt kraftfullt "opponera".
Många exempel finns på det sista, skriver du. Men gäller det i gemensam regering? När? Var? Och tidigare opposition visar inte på, att friheten utvecklat någon vänsterpolitik, skriver du. Men samtidigt: S har ALDRIG utvecklat en vänsterpolitik och har många undanflykter för det. Och kanske är det det som gäller. Men i så fall är vår diskussion om detta meningslös. Regeringsfrågan handlar då inte om möjlighet till opposition. Den handlar då bara om, ifall S-deltagande i regeringen kan bromsa den allmänna högerutveckling som fortsätter. För Momentum gäller, att påverka opinionen åt vänster och hoppas på majoritet så småningom. Och inom S borde vi arbeta för det du påstår går - att påverka partiet åt vänster och att få partiet att opponera mot sin egen regering.

Om Sd:
1) JAG: Sd får minimalt inflytande. DU: Om Sd's inflytande uttalar du dej inte.
2) JAG: Sd's isolering bryts och ett hö-hö-hö block etableras. DU: Det är bara bra, om M och Kd slår sej samman med Sd.

Säkert är det så, att många Kd- och M-väljare kommer att rösta liberalt, om M och Kd allierar sej med Sd. Och det är väl bra. Men jag tycker du är fruktansvärt lättvindig till att ett Sd-M-Kd-block bildas. Det borde betyda, att du anser att även M och Kd är fascistiska. Gör du det?

Man ska lära av historien. Det finns dock ett aber. Tillståndet och utvecklingen i politiken i Sverige och globalt är annorlunda idag. Efter en lång period av stark framgång för socialdemokratiska (eller liknande) idéer och välfärdsbyggande, så kommer en lång period av nyliberalism. I många länder. Kommer den att fortsätta eller finns möjlighet till nya perspektiv? Högerkrafter växer på många håll. Men också vänsterkrafter. Dessutom har klimatfrågan blivit tillspetsad. Det verkar som om ett nytt skede i politiken kan vara förestående. (Eller åtminstone behövligt.) Naomi Klein skriver: "This changes everything". För mej gäller, att behoven för "klimat och 1 klot" ändrar allt. Men är det möjligt att ändra allt? Och är det möjligt inte bara ur en klimatsynvinkel utan även ur perspektivet av jämlikhet, välfärd, trygghet och fred? Jag tycker inte, att det är tydligt vad den ena eller andra taktiken i regeringsfrågan får för resultat i detta läge. Momentum borde utnyttjas för att utreda fakta i målet. Ja, målen! Alla ställningstaganden och påståenden bör vara välgrundade, väldokumenterade.

Min kommentar om löntagarfonder var inte menad som ett stöd utan bara som en illustration till begreppet "mitten".

Jag tycker att när man resonerar om principiella ståndpunkter, så är det ofta bra att ta principerna till sin extrema punkt, för att se om de verkligen håller. Antag att S fick 49% i valet, Alliansen fick 4%, och SD 47%. Anser du att S även i det läget borde agera för att låta Alliansen regera. Om inte, var drar du gränsen?

Du pratar om risken för ett höger-högerblock och att S borde hindra detta. Jag menar att blocket redan finns. S kan inte förhindra det. Vi har sedan du skrev din kommentar sett detta block ta makten i än fler kommuner. I en kommun har M till och med aktivt valt bort en egen alliansmajoritet till förmån för SD. S kan inte styra detta, och att göra M:s agerande till sitt eget ansvar är att ta en orimlig uppgift, vilket skulle leda till ett orimligt och kontraproduktivt agerande. Det S kan göra är att tala till den anständiga högern, som främst finns i C och L. Med ett bra agerande kan dessa partier växa något på M:s bekostnad, samtidigt som S också växer och tar väljare som röstat på högern men som är principfasta demokrater. Då kan höger-högerblocket hållas i minoritet. Driver däremot S in C och L i armarna på högerhögerblocket, då kommer det blocket att vara störst, att genomföra sin politik och att helt normaliseras.

Både partiledningarna och väljarna hos C och L är tydliga med att de inte vill regera med SD. Med att de hellre aktivt röstar nej till Kristersson än skapar en regering beroende av SD. För dig verkar detta vara sak samma, alla allianspartier och alliansväljare är lika illa. Men det är för det första fel, och för det andra en hopplös inställning om man menar allvar med att vänstern ska växa och kunna få majoritet. Varifrån skulle den majoriteten komma? Jag menar att den endast kan uppstå om vi förstår de väljare som idag röstar till höger men som skulle kunna byta. Jag menar att de väljarna främst finns hos MP, C och M. De är inte ideologiskt övertygade högerväljare, men de brukar hamna där.

Det är svårt med princip-resonemang. Vad är Alliansen, om de bara har 4 %? 1 % för varje parti. Då hade de inte kommit in i riksdagen. S hade då fler mandat än Sd. Den politiska situationen i Sverige vore då mycket annorlunda än idag. En avgörande fråga vore, hur Sd skulle definieras. Tydligt fascistiskt eller "lätt illiberalt". Om ett fascistiskt parti vinner majoritet eller får riksdagsstöd för en regering, då är frågan liv eller död för arbetarrörelsen. Verkligheten handlar om mycket mer än procent. Jag ska inte fråga dej, vad du skulle förespråka, om S+V+Mp i opinionsmätningar om en månad får bara 4 %, Alliansen får 49 % och Sd får 47 %. Sådana tankelekar är bara dumheter.

Höger-höger-blocket är under utveckling, ja. Kan vänstern/arbetarrörelsen påverka den utvecklingen? Nej, säger du. Jo, säger jag. Det handlar dels om att påverka "anständiga liberaler/högermänniskor" åt rätt håll. Men det handlar framförallt om att ha en politik, som svarar på den situation, som samhället befinner sej i. En politik med socialistisk inriktning, som kan vinna majoritet. En sådan politik kan vinna gehör hos anständiga människor av olika slag. Arbetare, tjänstemän, småföretagare, glesbygdsbor osv. Utan en sådan politik kommer högerutvecklingen att fortsätta. I Sverige och resten av världen. S har för närvarande inte en sådan politik. Inte heller S-partier (och liknande) i diverse länder. I brist på detta kan man diskutera vilka taktiker som är lämpligast.

Jag och du anser, att Sd skiljer sej radikalt från övriga borgerliga partier. Du kallar det fascistiskt. Jag säger snarare, att det är en del av en europeisk utveckling mot fascism. Bedömningen är likvärdig. Men om något, så ser du allvarligare på Sd än jag gör. Trots det, så är din taktik inte, att försöka bryta samarbetet mellan Sd, M och Kd. Är Sd fascister eller inte? Är det egalt, om andra borgare normaliserar förhållandet till dem? Kan vi inte påverka den saken? Du vill rädda C och L från att förfalla till att normalisera Sd. Jag vill rädda hela Alliansen från detta. Ditt pris är, att S måste kompromissa bort vänsterpolitik till förmån för en fortsatt utveckling högerut (vidareutveckling på de senaste 30 årens utveckling alltså). Mitt pris är, att Alliansen får regera med allt vad det innebär, men med förhoppning om att nedlagda röster kan köpas för att Alliansen gör eftergifter till de rödgröna. Båda linjerna handlar om dominerande icke-vänsterpolitik. Vilken som kan bli värst är svårt att avgöra. Min linje öppnar för att S eller delar av S kan vinnas för att utveckla den socialistiska politik som är nödvändig. Din linje tror jag stänger för sådan utveckling. Det gäller då bara att stödja partiledningens kompromisser.

Dessvärre tror jag, att de väljare som ska vinnas inte bara finns hos C, Mp och M. (Mp's väljare är ju faktiskt lika mycket vänster som S-väljarna.) Även många Sd-väljare, bland annat de som "protesterar". Tidigare S-väljare. Arbetare, lägre tjänstemän, småföretagare. I Västerbottens inland finns många som röstat V lokalt och Sd nationellt ... Jag tror det är viktigare att resonera om klasser än om "anständighet".

Det är absolut ingen dumhet att fråga vad S skulle göra om vi fick 4%. Självklart skulle vi då stödja alliansen för att stoppa SD! Att du inte kan svara på min fråga tyder för mig på att du inte tänkt igenom saken ordentligt. Hur litet kan Alliansen bli innan det inte längre är S uppgift att ge dem regeringsmakten? Mitt svar är enkelt och logiskt: största blocket regerar.

S kan inte bryta samarbetet mellan M och SD. S har ingen sådan makt. Det finns ingenting S kan göra åt det, annat än att kampanja för att ta dessa partiers väljare. Att angripa dem politiskt.

Jag har aldrig förespråkat någon fortsatt utveckling högerut. Det är något du hittar på. Huruvida det behöver bli så är vad den här diskussionen handlar om. Det är ett rent cirkelresonemang att du anför din slutsats som ett argument.

Att S däremot aktivt skulle rösta fram en högerregering, till och med stödja deras budget - ja då vore S utveckling till ett rent högerparti komplett. Ett partis politik är den politik partiet röstar för i Riksdagen. Att försöka slå i väljare eller partiaktiva något annat är dumheter, och ingendera gruppen skulle acceptera något sådant. Ibland, exempelvis om S fick 4%, kan det handla om att stödja det minst onda som är möjligt. Men att aktivt välja en ren högerregering framför en S-ledd regering är att välja det mest onda.