Kalle Petré Stockholm, Sweden 2014.01.25 Nr B5b
KOMMENTAR Framtidspartiet?

Det där med framtiden tycker jag är så viktigt. Verkligen! Och nu får vi ett Framtidskontrakt också i Stockholm * och inte bara i det där Sverige*. Det är ju väldigt förtroendeingivande. Jag menar, ett kontrakt bryter man ju inte förrän avtalstiden går ut. Och framtiden, den tar ju liksom aldrig slut. Gud, va bra! Och när ordet Framtidspartiet väl inpräntats ordentligt, så kan man ju skippa det där besvärliga med arbetarparti och socialdemokrati. Det kan moderaterna få att larva sej med. Det är nya tider nu.

Ärligt talat: orden Framtidspartiet och Framtidskontraktet är inget bra. Det är fruktansvärt opolitiskt. Jag tror faktiskt att det avspeglar ovilja och oförmåga hos partiledningen att formulera en politik som har en så särskild konsistens, att den kan ges ett konkret namn. När Moderaterna använder ordet arbetarparti, så står partiet svarslöst. Man kan inte motivera sitt eget namn på ett sätt som arbetare och tjänstemän kan känna sympati med i motsättning till Moderaterna. Vad gäller politikens innehåll, så är den så lite avvikande från Alliansens, att det inte går att sätta ett särskilt namn på den. Löfven förmår i teve inte hantera frågan om höger och vänster. Det går inte att använda begrepp som vänsterpolitik, arbetarpolitik, socialistisk politik, rödgrön politik. Man måste dölja sig bakom meningslösa skynken som "Framtiden".

Detta är ett tecken på en sak: Socialdemokraternas svaghet som arbetarparti. Jo, S är fortfarande ett arbetarparti. Och jag vill inte annat än att det fortsätter att vara det. Men i dessa kristider för klimat och ekonomi har S inte en politik att möta den framtid, som "redan är här". Tillväxt, nyckelordet för S (och för borgarna), är en katastrof för lösningen av miljöfrågorna, som kräver att Sverige går från förbrukande av resurser motsvarande över 3 jordklot till mindre än 1. Ojämlikheten ökar i Sverige, Europa och världen. Detta har skett även under S-regeringar. Mot detta har socialdemokratin ingen politik vare sig i Sverige eller i Europa. Bara lite puts i kanten. Massarbetslösheten växer, särskilt i Grekland och Spanien. En effekt är att de grekiska socialdemokraterna reducerats till i miniparti på kanske 5 %. Politiken blir en fråga för en liten grupp längst upp i partiet (som socialt kan beskrivas som en del av den så kallade medelklassen, men dess övre del). Det skulle behövas en hel del "klasskamp" - att söka politiskt stöd direkt hos löntagarna och genom deras organisationer - och desto mindre av den för partiledningen heliga globala konkurrenskraften, som bygger på "klassamarbete".

Man kan inte föra politik för löntagare - arbetare och tjänstemän - om man inte förmår utveckla en politik, som skapar redskap mot den vilda kapitalismens härjningar. Detta gäller även klimat och miljö. "Framtidspartiets" politik duger inte.