Och vet ni mera? Nu slipper vi ju diskussionen om lokalt valprogram för Stockholm * på vårt årsmöte *. Och min motion om Förbifart Stockholm * behöver vi inte längre bråka om. Det är ju förresten politiskt självmord att lyfta en sån fråga, nu när vi ska vinna valet. Det finns säkert även andra dumma motioner, som vi inte längre behöver lägga ner onödig tid på. Vad som finns är ju inget man vet som medlem, för vebben kan ju inte vara till för att sprida en massa medlemsdiskussion för vinden. Det ska ske på våra slutna möten, som vi alltid gjort.
Jag förmodar, att partiledningen har diskuterat den här frågan med någon reklambyrå med spetskompetens. Och dom har förstås sagt, att man kan ju inte vänta till årsmötet i april med valprogram. Och sen är det ju det där med splittring och missnöje, som kan bli effekten av för mycket diskussion bland medlemmarna. Då är det bättre, att sätta ner foten, gärna med Löfvens hjälp. "Jag, Karin Wanngård, vet bäst", liksom. Hon behöver inte diskutera med nån valprogramsgeneral Ylva Johansson eller en styrelse för arbetarkommunen eller medlemmarna. Så, egentligen, är det nog bättre, att medlemmarna avgår och blir såna där supporters, som bara betalar medlemsavgiften. Vad ska vi med medlemmar till, när vi har Karin, Helene och Stefan i kontakt med en reklambyrå i världsklass?
För egen del borde jag också dra en slutsats. Borde jag ansluta mej till ett annat parti, som har nån slags gammaldags, irrationell demokratisk tågordning? Borde jag åtminstone sluta skriva förslag som vår partiledning inte vill ha? Borde jag avstå från att knacka dörr och dela ut flygblad, eftersom diskussionen riskerar att inte följa Wanngårds partilinje? Vem borde avgå - jag, vi eller dom?
På nåt sätt är jag inte särskilt entusiastisk inför denna valrörelse. Det är nog bäst jag håller käften, så att jag inte stör. Jag vill, trots allt, att S ska vinna. Jag måste fundera över 1) vad denna odemokratiska situation är ett resultat av, och 2) vad man kan göra åt den.