Det finns kandidatpresentationer på S-Stockholms vebbsajt. Men ...
Lösningen för att fördjupa processen politiskt är:
Visst kan det hända (som påpekas), att det finns risk, att folk ska skriva negativt om kandidaterna. Men det handlar om kultur och regler. Man kan inte undvika debatt och politiska klarlägganden för slipa sådana smårisker. Det leder bara till byråkratisk stelhet och förhindrar demokratisk utveckling. Lita på medlemmarna!
------
Här kommer de två tidningsartiklarna:
Ännu ett förslag om hur man ska hantera nomineringarna till kongressombud har lagts fram. Det går ut på att slå samman de olika listorna och skapa ett färdigt förslag med bra balans.
StockholmsTidningen skrev förra veckan om de olika listorna: ungdomslistan, kvinnolistan, fackliga listan och invandrarlistan. S-medlemmen Kalle Petré vill se ett förslag med hälften kvinnor, spridda åldrar, olika fack, minst en tiondel med invandrarbakgrund och en minoritet heltidspolitiker. Till sist ska fördelningen mellan stadsdelarna vara jämn, en fråga han anser har hamnat i skymundan.
- Jag tycker det är bra att listorna finns. Det är genomtänkt och med bra personer. Det ska vara spritt, men jag skulle helst se en lista som är en bra mix av alla.
Stockholms kommunsekreterare Olle Burell (S) välkomnar alla förslag som kan höja valdeltagandet, även en gemensam lista från flera initiativtagare. Däremot kommer arbetarekommunen i sig inte ansvara för att skapa en sådan har slå kallad "förslagslista".
- Det har prövats i andra partidistrikt som sedan fått kritik för toppstyrning, säger han.
Ytterligare ett förslag från Kalle Petré är att samltiga medlemmar ska kunna rekommendera ombud med tillhörande motivering, exemplevis på partiets hemsida.
- Vill man rekommendera fyra personer från Bromma eller två som tar miljöfrågor på stor alltvar ska man kunna göra det. Det kan höja det politiska innehållet.
Olle Burell tror inte att alla medlemmar kan hålla sig till att rekommendera människor i ett sådant system.
- Risken är att folk skriver negativt om kandidaterna. Det måste utformas noga i sådant fall, säger han.
Agnes Warren
En medlemsundersökning genomförs i Stockholm. Per mejl och brev. Av nästan 7000 medlemmar har cirka 4000 svarat på mejl och över 1000 per brev. Det blir 5000 personer eller 70 procent. Inte så illa.
Samtidigt genomfördes kongressvalet. 1500 giltiga röster eller 20 procent av 7000. Väldigt många ogiltiga. Alltså 70 % av medlemmarna är så engagerade, att de svarar på mejl och brev för att hjälpa partiet att bli bättre. Men bara 20 % röstar på rätt sätt. Här finns ett stort frågetecken!
Listorna i valet (kvinno, ungdom, fack och invandrare) var kanske delvis ett steg framåt. ”Kändisar” som inte deltar i arbetarkommuns diskussioner och verksamhet sägs ha fått färre röster.
Stämmer det? Bara 5 av de valda fanns inte i kongressdelegationen 2009 eller 2011.
Endast 9 från listorna blev valda. Ingen från invandrarlistan. 13 stod alltså inte på listorna. 13 valda var kvinnor. Bra! Hur var fördelningen i övrigt: bostadsort, ålder, yrke, heltidspolitiker?
Stockholmstidningen frågar hen som fick flest röster: Vad vill du driva på kongressen? Hen svarar: Ungdomars situation, alla människors lika värde, organisationsutveckling. Okej! Någon emot?
Men var finns repskapets beslut mot vinst i välfärden? Var finns klimatet och den resursöverskridande tillväxten?
Den som försökt orientera sig politiskt bland kandidaterna ser, att det inte är lätt. Kortfattade, allmängiltiga beskrivningarna och ovänlig datateknik på hemsidan.
De livliga och ofta väldigt innehållsrika diskussionerna på arbetarkommuns repskap följer inte med in i valproceduren. Partiet verkar ha en stark byråkratisk tradition av livräddhet för öppna politiska diskussioner när det gäller interna val.
Resultatet är, att man inte vet vad kandidaterna står för, vad de ”vill driva på kongressen” och därmed att det är svårt eller omöjligt att rösta sakligt. Är detta orsaken till det låga valdeltagandet?
Kalle Petré
sosse i Bromma