Det finns två sätt att se på det militära ingripandet i Libyen. Dels humanitär, dels solidarisk. Den humanitära motsvaras av att skydda befolkningen mot sin diktator. Den solidariska av att skydda den revolutionära motmakt som uppstått. Värdet av det revolutionära centrumet i Benghazi handlar om politiska förändringar för demokrati och mänskliga rättigheter. Solidaritet är att stå samman för samhällsförändring. Solidaritet betyder att försvara de revolutionära krafterna i Benghazi och resten av landet. Naturligtvis kan man argumentera för militärt ingripande på rent humanitära grunder, som många gör. Men det missar huvudsaken. För att upprätta demokrati och mänskliga rättigheter måste Benghazi-sidan vinna.

Benghazi är militärt underlägset Khadaffi. Även efter flygingripandet från väst. Benghazi behöver alltså stöd också av "markstridkrafter". Men det bör inte betyda trupper (från väst eller arabländer). Det betyder vapen, så att Khadaffi inte möter oppositionen på oerhört ojämna villkor.

Man skulle kunna tänka sig förhandlingar med Khadaffi. Men den förhanlingen skulle gå ut på, att förändra kriget till politisk tävlan, dvs demokratisk strid om makten. En sådan förhandling skulle Khadaffi inte vara intresserad av. Det vore ju lika med att erkänna att oppositionen har rätt. Men däremot kan inviter om förhandlingar i den riktningen påverka folk inom Khadaffiregimen till övergång eller kupp mot Khadaffi.

Därför: vapenhjälp och inviter om demokrati!