Under rubriken "Ingen fiskelycka" har Dn idag en huvudledare om utfiskning och fiskodling. Den innehåller intressanta frågor.

Dn	Min kommentar
*** Enligt Fao äter vi 17 kilo per person och år.	Det blir 50 g per dag och låter ungefär rätt - fisk varannan middag. Detta är alltså än så länge möjligt. Det betyder, att fiskebestånden ännu inte är utfiskade. Sen kan man fråga sig hur fiskkonsumtionen är fördelad mellan människorna.
*** Forskare beräknar, att mer än 90 % av alla stora fiskar och och däggdjur har försvunnit sedan 50-talet. Se bland annat "Census of marine life".	Med den takten borde det snart vara slut på vår möjlighet att äta fisk varannan dag.
*** Utvecklingen går att hejda, menar Dn. Det kräver omedelbara politiska krafttag (Bilda reservat. Minska fisketrycket. Minska svartfisket. Selektiva fiskeredskap. Havsfisken har också god förmåga att återhämta sig.) God vilja hör gårdagen till, resultat är det enda som räknas. Det krävs politiska beslut på alla nivåer för att vända utvecklingen globalt.	Helt rätt. Den fria företagsamheten och fria marknaden har visat sig inte kunna självständigt klara av den katastrofala utvecklingen. Man önskar att Dn kunde dra den slutsatsen även i andra sammanhang.
*** Fiskeodlingsindustrin är växande. Den har andra problem: övergödning, antibiotikatillförsel, uppfödning med "skräpfisk", som annars tjänar som föda åt såväl andra fiskar som människor.	Fiskodling har verkat vara ett bra alternativ, men har visat sig ha stora miljökomplikationer.
*** Detta har lett till att Världsnaturfonden (Wwf) har rödlistat Pangasius från Vietnam.	En viktig metod för att skapa opinion och påverka konsumtion.
*** Efter hot från Vietnamn, har dock Wwf kompromissat för att inte bli utkastade ur landet.	Det låter illa, och kanske är det. Miljörörelsen för en svår kamp mot makthavare i stat och företag.
*** Konsumenterna måste kunna lita på miljöorganisationernas rekommendationer.	Ja, absolut. Men Dn har inte med all information. Wwf har inrättat en ny kategori "på väg mot certifiering". Wwf och Vietnam har ett avtal om att certifierad produktion ska öka från 0.5 till 75 % till år 2015. Utan att ha närmare kunskaper om pangasius-odlingen och möjligheten till framgång för Wwf-avtalet, så förefaller mig ändå Dn's attityd "gnällig". Hållbart fiske är en världsfråga. Resultatet kan mätas i världsmåttstock. Om världsfiskets hållbarhet hängde på utfallet av pangasiusodling i Vietnam, så kanske omedelbara, brutala åtgärder vore av nöden. Om inte, så måste varje område hanteras med den försiktighet, som det innebär, att produktionen är livsnerven för många människor och länder. Vietnam är inte världens rikaste land. Att diskutera en övergångsperiod är rimlig. De förefaller som om Wwf har intagit en förnuftig hållning. Men som sagt, jag har inte full information. Utvecklingen får visa.
*** Konsumenterna måste kunna uppfatta, att rekommendationerna grundar sig på strikt ekologiska, etiska och hållbarhetsmässiga principer.	Det är svårt att vara konsument. Det är en anledning till att "konsumentmakt" är otillräcklig i kampen för mänsklighetens överlevnad. Som individ kan man inte hålla reda på alla fakta. Rekommendationer bör utformas på ett så enkelt sätt som möjligt. Men eftersom verkligheten inte är svart eller vit, kan rekommendationerna inte vara helt svart-vita. Konsumenterna tvingas tampas även med övergångsfrågeställningar.