Dn har en serie om lobbying. Anna Carstedt på Iogt-Nto säger: "Vi lägger ner mycket tid på att förse riksdagsledmöter med kunskap. Vi finns för att vi vill ha ett bättre samhälle - vill förändra världen." Det låter bra och rimligt. Människor sluter sig samman för ett visst syfte och försöker påverka samhällsutvecklingen inklusive riksdagsledamöterna. Betänkligheterna kommer in, när man ser vilka olika förutsättningar det finns att göra detta. Somliga har mycket pengar - stora företag, stora organisationer, rika människor. Demokrati handlar om lika möjligheter för alla människor. Stora organisationer med individer som medlemmar är inget problem i detta sammahang (om det är demokratiska organisationer vill säga). Det är en sammanslutning av individer, en demokratisk form. Stora företag, företagarorganisationer och rika personer är däremot ett problem. Deras påverkan på våra valda politiker är inte demokrati. Det finns andra skäl till att höra vad de har att säga, men det är definitivt inte demokrati. Följande uttalande i Dn 3/12 till journalisten av folkpartisten Eva Flyborg är högst odemokratiskt: "Det är en lobbyorganisation som har en viss ståndpunkt vad gäller energifrågan. Det är det enda jag kan säga." Det är en demokratisk anständighet, att partier redovisar var de får sina pengar ifrån. Det är lika demokratiskt anständigt, att partier och lobbyorganisationer redovisar vilka kontakter de har. Principen bör vara densamma för penningbidrag som för informationsbidrag. Stora mängder ska redovisas öppet. Med pengar kan man sätta en summa som gräns. Det är svårare med information. En politiker ska naturligtvis inte behöva redovisa, om hon talar med Ulla eller Ibrahim. Men den lobbyorganisation som inte vågar skylta med sitt namn, bör en politiker låta bli att tala med.