Här har jag varit förr. Men det är många herrans år sedan. Jag kände mig som nybörjare. Kanske jag kan kallas pånyttbörjare. Det var fascinerande för mig. Jag har aldrig tidigare befunnit mig i en sådan folksamling. De flesta demonstrationsvakterna var "invandrare". Ja, jag gissar att det är deras föräldrar som invandrat. Likaså alla kvinnor med slöja. Vackra kvinnor med ofta mångfärgade klänningar och slöjor. Vi applåderade tillsammans.
Jag ropade inte med i talkörerna. Leve Palestina, Bojkotta Israel med mera. Men jag applåderade lika mycket som alla andra. Åt allt som sas. Allt var bra sagt! Kanske fanns nån enstaka detalj, som jag velat formulera lite annorlunda. Men det var oväsentligt då. Vrede och engagemang. Upphäv den absurda situationen.
Samtidigt räcker, för mig, inte protesten och kravet. Man måste också formulera en allsidig poltisk lösning för att komma framåt. Ett folk tar för sig på ett annats bekostnad. Ja, så är det. Det måste upphöra. Två folk måste på någorlunda jämbördiga villkor dela på landet mellan Jordan och havet. Det kräver tillbakadragande av israelerna, men det kräver också förnuftig framgång av palestinierna.
Israelerna måste upphöra med blockaden av Gaza och montera ner bosättningarna på Västbanken. Israels politiska process liknar idag att manövrera ut palestinierna bit för bit. Blockera och bomba sönder Gaza. Betongmurar långt in på palestinskt territorium, som ofta delar sönder detta land. Fler och fler bosättningar (om än med taktiska tidsuppehåll ibland) som snart har kluvit Västbanken i två bitar. En fredsprocess utan nedmontering av bosättningarna är bara parodi. Samtidigt måste palestinierna garantera fred, det vill säga inga raketer eller liknande mot Israel. Där är inte Hamas nu. Fatah lovar däremot fred. Men vad får de? De gör eftergifter, som de inte borde behöva göra, om Israel såg dem som en motpart med respekt. Två stater måste ömsesidigt erkännas. Erkännande betyder inte bara rätt att leva. Det betyder också innebörden av en stat, det vill säga polis, rättsväsende och militär. Att Israel i det sammanhanget skulle ha rätt att kontrollera "smuggling av vapen" är rent absurt. Stat betyder vapen. Både Israel och Palestina måste ha vapen till sitt eget försvar. Men erkännande betyder: "Vi erkänner er rätt till fred. Vi tänker inte använda vapen mot er." Båda sidor måste backa - men Israel allra, allra mest.
Ett program för fred i Palestina-Israel kan se ut ungefär som följande:
- Protest mot piratdåd och förra årets terrorbombningar.
- Bryt blockaden av Palestina
- Montera ner bosättningarna på Västbanken
- Bojkottåtgärder mot Israel.
- Stoppa raketerna mot Israel
- Ömsesidigt erkännande av Israel och Palestina
- Erkänn Hamas’ valseger (De vann valet 2006, men vägrades regeringsmakten. Det så kallade världssamhället vägrade också erkänna Hamas demokratiska seger.)
- Protest mot Hamas diktaturfasoner
- Peka ut och ta avstånd från de religiösa fanatiker på båda sidor, som förstör för vanliga israeler och palestinier
- Verka för respektfullt samarbete mellan Hamas och Fatah med utveckling mot full demokrati