Alltså ingen början på en rödgrön utveckling för hållbarhet och jämlikhet. Vad kommer nu? Definitivt fortsatt utveckling mot större ojämlikhet och social otrygghet på vägen mot att göra Sverige till ett europeiskt normalland. Stor risk för större svårigheter för invandrare och andra "icke-svenska" eller "icke-normala" grupper. Sd's framgångar kan öka utrymmet för direkt våldsamma underströmmar. Att Alliansen inte fick egen majoritet, riskerar att legitimera en utveckling av deras politik, där Sd inte röstar mot.
Och hur blir det med den gröna dimensionen? Reinfelde försökte på valnatten flirta med Miljöpartiet, locka över dem för att stoppa Sd's inflytande. Miljöpartiet har ju tydligt klargjort hur dålig Alliansens miljöpolitik är. Skulle Alliansen kunna anpassa sin miljöpolitik så pass, att Mp skulle kunna acceptera den? Det låter orimligt. Återstår att se, vad innehållet i eventuella inviter blir. Men jag har svårt att tro, att en sådan uppgörelse skulle kunna bli något annat än vad som skulle betraktas som ett svek av Mp's väljare.
Nederlaget är folkrörelsesveriges nederlag, arbetarrörelsens och den gröna rörelsens. Framtiden av hållbarhet och jämlikhet kommer inte till stånd utan styrka hos dessa. Eftersom en anständig framtid inte hänger på den ena eller den andra av dessa, så måste båda påbörja en gemensam omprövning. Vilket är perspektivet, visionen för det rödgröna samarbetet? Och hur ska det organiseras?
"Hållbarhet, produktivitet, jämlikhet" brukar jag sammanfatta. Hållbarhet kan inte innebära "Tillväxt sedan 1889" (som varit en s-paroll under valet), utan att samtidigt säga "Men nu måste den utvecklingen stoppas, om världen ska överleva". Vi har i västvärlden en mer än tillräcklig materiell standard. För andra, fattiga delar av världen är det fortsatt tillväxt som måste gälla. Mer för dem, nog för oss - det är en utveckling mot global jämlikhet. Konsumtionshystering hos framförallt den så kallade medelklassen måste definitivt brytas. Det är den som är den legitimerande drivkraften i den vilda kapitalismens race mot världsdestruktion. En ny-kulturell våg behöver svepa över den rika världen. Det kommer också att medföra större jämlikhet här.
Men utan tillväxt, kommer inte samhället att säcka ihop då? Är tillväxten inte grunden till att skapa ett välfärldssamhälle? Svaret innehåller många dimensioner, och kan inte ges kort här. För framtiden betyder inte tillväxt välfärd utan illfärd. Men det räcker inte för de rödgröna att säga nej till tillväxt. En politisk-ekonomisk vision för ökande produktivitet men utan produktionstillväxt måste skapas. Konkretiserat i pragmatiska, kortsiktiga program för Sverige, för Europa, för världen., och för varje ort i och sektor av samhället. Vars utveckling går att följa upp och värdera lika exakt som idag den heliga börsen. Det kommer att innehålla privata företag och samhälleliga. Men framförallt kommer det att innehålla styr- och reglermekanismer som garanterar hållbarhet, och som blir instrument att balansera jämlikhet och produktivitet.
Det är lätt att säga tulipanaros. Att i symbios odla den röda rosen och den gröna maskrosen är svårt. Jag har inte receptet. Jag har bara en gnutta förstånd och förnuft, som säger att det är nödvändigt. Det är inte jag, utan det är rörelsen, rörelserna, som måste göra denna djupanalys för en rödgrön framtid. Finns det något bättre tillfälle än att starta detta just nu!