2014.02.14 Själv famlar jag oavbrutet
efter verbala och andra stöd
i denna oroliga värld
säger Kerstin Lönngren
och sammanställer
diktfragment ur
'Dikter om ljus och mörker'
av Harry Martinsson
Kerstin deltog i förberedelserna för 18 januari. Hon läste sagor för vuxna den dagen och är medlem i Grand Panthers.
Att tala för världen är att tala i vinden.
Det finns en världsblåst i allt. Den tar
alla ord. Allt måste ropas om och om
igen - av alla.
ur "Li Kans rädsla":
Vi äger alla mer av gemensam förljugenhet
än av gemensam sanning.
ur "Hustavla":
Undrande framtidsbarn
frågar mig hur det kan bli
på deras framtida ängar,
där det blir de som får stå
ställda mot storm och eld.
ur "Gamen i klockan":
Att ställd inför kraven som skrämmer
sin tillförsikt söka och vinna.
ur "Psalm":
Den stora sorgen

Naturens lagar är redan på väg
att ställa oss alla mot väggen.
Den väggen är lag av naturen.
Den saknar evangelium.
Den stora sorgen måste vi alla dela.
Då blir den möjlig att bära.
Den stora sorgen är den stora omsorgen.
Den måste vi alla lära.

Det finns bland alla bör och borde
ett måste för alla.
Alla måste lära att sörja för världen.

När mänskan nu fått makt nog
att ställa till världssorg
då är tiden inne
att bota världssorg i tid
innan all naturen blir
sorgebarnet för alla.

Detta kallas omsorg i tid.
Den verkliga sorgen
som i tid ser och inser.
Kerstin säger:
Denna dikt borde
kunna vara
miljörörelsens
samlade maning.