Att tala för världen är att tala i vinden. Det finns en världsblåst i allt. Den tar alla ord. Allt måste ropas om och om igen - av alla. | ur "Li Kans rädsla": |
Vi äger alla mer av gemensam förljugenhet än av gemensam sanning. | ur "Hustavla": |
Undrande framtidsbarn frågar mig hur det kan bli på deras framtida ängar, där det blir de som får stå ställda mot storm och eld. | ur "Gamen i klockan": |
Att ställd inför kraven som skrämmer sin tillförsikt söka och vinna. | ur "Psalm": |
Den stora sorgen Naturens lagar är redan på väg att ställa oss alla mot väggen. Den väggen är lag av naturen. Den saknar evangelium. Den stora sorgen måste vi alla dela. Då blir den möjlig att bära. Den stora sorgen är den stora omsorgen. Den måste vi alla lära. Det finns bland alla bör och borde ett måste för alla. Alla måste lära att sörja för världen. När mänskan nu fått makt nog att ställa till världssorg då är tiden inne att bota världssorg i tid innan all naturen blir sorgebarnet för alla. Detta kallas omsorg i tid. Den verkliga sorgen som i tid ser och inser. |
Kerstin säger: Denna dikt borde kunna vara miljörörelsens samlade maning. |