Inledning

Frågor om global rättvisa griper in i alla samhällsområden och kan på så sätt bli svåröverskådligt och svårt att avgränsa. Vi ser som vår uppgift att beskriva de kopplingar som finns mellan klimatkrisen, de globala rättvisefrågorna och vilka vägar som är möjliga för att möta klimatkrisen på ett globalt rättvist sätt.

Global rättvisa kan ses som en mellanmänsklig fråga, det vill säga rättvisa mellan människor, grupper och länder världen över. Men global rättvisa kopplad till klimatkrisen har också en tidsdimension och en universell dimension. Den globala rättvisan behöver i det samman-hanget inkludera kommande generationer och övriga arter som bebor vår planet.

Enligt den feministiska forskaren Nancy Fraser (2003) vilar kampen för social rättvisa på tre aspekter.[1]

Erkännande: En rätt att vara dem vi är, vill vara. Det kan kopplas till mångfaldsprinciper, t ex minoriteters rätt att definiera sin identitet och livsform.

Omfördelning: En rätt till utjämning av strukturella ekonomiska och sociala skillnader.

Representation: En rätt att göra sin röst hörd och att varje röst väger lika mycket.

Om vi kopplar dessa sociala rättvisebegrepp till de ekologiska och tidsmässiga perspektiv vi nämner ovan så ser vi att framtida generationers röster inte kan göra sig hörda, utan att det handlar om ett ansvarstagande från en medveten mänsklighets sida. På samma sätt gäller detta ansvar för arters och ekosystems rätt till att vara som de är. Vi kan ju inte låta bli att påverka arter och ekosystem genom vår blotta existens, men vår makt att påverka och rubba strukturer i grunden ger ett särskilt ansvar.

Vår rapport är upplagd så att den består av en kartläggningsdel och en lösningsdel. Vi ska först beskriva det orättvisa läget och i nästa steg diskutera vad som behöver och kan göras åt det – i Sverige och globalt. En central fråga är hur stort utrymmet är för framtida utsläpp och övrigt resursutnyttjande och hur detta ska fördelas rättvist.

Avsnitt 1-3 analyserar klimatkrisen och dess konsekvenser ur ett rättviseperspektiv. Avsnitt 4 – 6 beskriver hur kampen för hållbarhet och social rättvisa hänger samman, hur ett rättvist kli-mat- och miljöutrymme kan definieras, och vilka politiska krafter som kan vara viktiga för-ändringsagenter. Avsnitt 7 tar upp globala institutioner och hur de bör förändras för att bidra till global rättvisa.

Avsnitt 8 anger grundläggande åtgärdsområden, och i Avsnitt 9 ger vi förslag på åtgärder och styrmedel som kan ställa om Sverige till att rymmas inom ramen för vad ett klot kan bära.

I avslutande avsnitt 10 visar vi på omställningens alla åtgärder behöver en ny sammanhäng-ande berättelse om vilket slags samhälle, och vilka slags drömmar och strävanden som om-ställningen egentligen handlar om .

DEL 1: KARTLÄGGNING

I detta avsnitt berör vi ett antal studier och metoder att beskriva och analysera systematiska globala skillnader ifråga om, dels det historiska ansvaret för att klimatkrisen och hoten mot ekosystemen uppkommit, och dels ifråga om de grundläggande orättvisor som präglar det glo-bala samfundet idag.

1. Ansvaret för krisen, utsläppen och hoten mot ekosystem

1.1 Klimathotet

I nyligen presenterade rapporter har Piketty/Chancel och Oxfam beskrivit fördelningen av ut-släpp på ett samstämmigt sätt. En tumregel är att de 10 procent rikaste individerna i världen släpper ut hälften av alla växthusgaser och att jordens halva fattigaste befolkning släpper ut tio procent. Det traditionella sättet att presentera statistiken över utsläpp är att utgå från pro-duktionen i respektive territorium. Om man i stället utgår från respektive lands utsläpp på grund av sin konsumtion blir bilden en annan. Då ökar de globala skillnaderna och de rika ländernas ansvar blir mycket större.

Här är några exempel på konsumtionsbaserade utsläpp per capita i olika regioner. Inom parentes anges procentuell skillnad jämfört med produktionsbaserade utsläpp.

Tabell 1: Konsumtionsbaserade utsläpp i olika regioner.[2]

Region	Ton/Capita och år kon-sumtions-baserade ut-släpp	Differens mot produkt-ionsbaserade utsläpp i procent
Nordamerika	22,0	+13 %
Västeuropa	13,1	+41 %
Mellanöstern	7,4	-8 %
Kina	6,0	-25 %
Latinamerika	4,4	-15 %
Sydasien	2,2	-8 %
Afrika	1,9	-21 %

Det råder också stora skillnader i utsläpp mellan individer i ett och samma land. Utsläppen från den rikaste 1 procenten i några olika länder uppskattas enligt nedan:

Tabell 2: Uppskattade utsläpp den rikaste 1 procenten [3]

Land	Utsläpp ton/Capita
USA	318.3
Luxemburg	286,8
Singapore	250,7
Saudiarabien	246,7
Kanada	203,9

1.2 Hoten mot ekosystem och ekologiskt fotavtryck

Utsläppet av växthusgaser är emellertid inte det enda som utgör ett hot mot den naturbas som är förutsättningen för människors och samhällens fortlevnad. Många resurser överutnyttjas och hotar på olika sätt att skada ekosystemen. Ett sätt att uppskatta dessa faror är beräkningen av det ekologiska fotavtrycket.

Det ekologiska fotavtrycket (EF) är ett mått på hur mycket mark och vatten som konsumtion och avfall kräver. Fotavtrycket kan anges för t.ex. person, kommun, region, nation eller värl-den som helhet. Metoden har utvecklats av Mathis Wackernagel och William Rees vid Uni-versity of British Columbia i Kanada 1993. Den har använts och utvecklats av Global Foot-print Network och dess 70 internationella vetenskapliga partners. Resultaten är brett accepte-rade och har använts av bl.a. WWF och EU. Det ekologiska fotavtrycket mäts i globala hektar per capita, men av pedagogiska skäl är det här omräknat till antal jordklot. EF-systemet har ett konsumtionsperspektiv och inkluderar fotavtrycken från importerade produkter.

Ett lands EF omfattar den markyta som krävs för att möta genomsnittsinvånarens konsumtion från jordbruksmark (livsmedel, foder, fibrer och olja), betesmark (kött, hudar, ull och mjölk), fiskevatten (fisk och skaldjur) och skogsprodukter (trä, träfiber, massa och ved). Det omfattar även den yta som går åt för infrastruktur och bebyggelse samt för att absorbera den koldioxid som frigörs vid förbränning av fossila bränslen, minus den mängd som tas upp av haven.

Fig 1. Utvecklingen av ekologiskt fotavtryck globalt

De siffror som presenteras i tabellen nedan bygger på data från 2012.[4] Världsgenomsnittet lig-ger på 1,6 jordklot. Om världens invånare skulle släppa ut samma mängd koldioxid som en genomsnittlig indier – eller en fattig europé – skulle världsmedborgarna kunna öka sin mat-konsumtion väsentligt inom ramen för jordens kapacitet.

Indiens ekologiska fotavtryck har länge legat på ungefär ½ jordklot, men har nu ökat något till 0,7. Indien ligger under världsgenomsnittet i allt utom bebyggd mark. Det är bebyggelsen och koldioxidutsläppen som ökat sedan förra rapporten.

Kuba ligger och balanserar på gränsen för ett jordklot. Historiskt är Kuba tillbaka på 60-tals-nivån. Det som hänt på senare tid är att EF för odlad mark minskat medan det ökat för koldi-oxid. Det är oroväckande och tyder på att kubanen äter mindre och kör mera bil eller luftkyl-ning. Omställningen från fossila bränslen till förnybara har knappt börjat. Tvärt om verkar det som om oljeberoendet ökat. Kubanerna måste minska sina koldioxidutsläpp kraftigt. Då kan de öka sin konsumtion på andra områden, t.ex. mat och bostad – inom ramen för ett jordklot.

Kina brukar få kritik för sina stora koldioxidutsläpp. De har ökat kraftigt sedan förra rappor-ten men ligger fortfarande betydligt lägre än Sverige, USA och Danmark. Det enda rimliga är naturligtvis att titta på per capita-siffrorna. Då blir det också tydligt att Kina ligger nära världsgenomsnittet i allt utom koldioxid där landet ligger för högt. Kina har ökat sitt samlade fotavtryck under senare år och ligger nu över världsgenomsnittet. Fortfarande ligger de betyd-ligt lägre än länderna i Nord. En kraftig minskning av koldioxidutsläppen behövs dock för att komma under ett jordklot.

Sverige har ett svårt läge och trenden är negativ. Vi har mycket höga fotavtryck för matkon-sumtion, skogsprodukter och drygt tre gånger så stora koldioxidutsläpp som Kuba, trots stora andelar förnybar energi och kärnkraft. För vår del räcker det inte med 0-utsläpp för att hålla oss inom de planetära gränserna. Vi måste också närma oss världsgenomsnittet för odlad mark, betesmark och skogsprodukter. Det är ett hårt beting men vi kan lära en del av Kuba.

USA har minskat sitt samlade fotavtryck under det senaste decenniet men sedan förra mät-ningen så har det ökat kraftigt igen. Det är Koldioxidutsläppen som ökat och dominerar USA:s fotavtryck. Odlad mark, skogsprodukter och bebyggelse ligger också högt. För USA gäller det att nå nollutsläpp men också minska avtrycken inom skog och odlad mark.

Tabell 3: Ekologiska fotavtryck, jämförelse mellan några länder och världsgenomsnittet, samt scenario för nollutsläpp

	INDIEN	KUBA	KINA	VÄRLD	SVE	USA	DAN
Odlad mark	0,2	0,3	0,3	0,3	0,8	0,6	0,7
Betesmark	0,0	0,1	0,1	0,1	0,2	0,2	0,3
Skogsprod	0,1	0,1	0,1	0,2	0,7	0,4	0,4
Fiskevatten	0,0	0,0	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1
Bebyggelse	0,1	0,0	0,1	0,0	0,2	0,2	0,2
Koldioxid	0,3	0,6	1,3	0,9	2,2	3,3	1,5
Totalt EF	0,7	1,1	2,0	1,6	4,2	4,8	3,2
Ett ton CO2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2
En planet	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0
Utrymme +/-	+ 0,4	+ 0,4	+ 0,1	+ 0,1	- 1,2	- 0,9	- 0,9

Nedersta raden visar ländernas överskott resp. underskott inom ramen för ett jordklot om kol-dioxiden minskas till ett ton/person. Svenskarna skulle då behöva minska övriga fotavtryck med 1,2 jordklot, t.ex odlad mark med 0,5, betesmark med 0,1, skogsprodukter med 0,5 och bebyggelse med 0,1 jordklot/person. Det motsvarar ungefär världsgenomsnittet.[5]

2. Det ekonomiska systemets mekanismer för osynliggörande av ojämnt utbyte

2.1 Ojämnt utbyte, (Världsystemanalys)

Humanekologen Alf Hornborg (2015) [6] har under sin forskartid granskat hur vårt penningsy-stem och ackumulationen av värde mätt i pengar och synen på teknologi systematiskt mystifie-rat och osynliggjort, dels ett månghundraårigt ojämnt utbyte mellan länder, regioner, männi-skor, och dels teknosystemet och ackumulationens systematiska utplundring och degradering av naturresurser och ekosystem.

Pengarna utgör ett mänskligt konstruerat system som, genom att göra värden av vitt skilda slag skenbart utbytbara mot varandra (genom prismekanismen), griper in i och påverkar eko-systemen på ett destruktivt sätt. Skadorna som åstadkoms blir aldrig synliga i prissättning, el-ler teknologins kostnadssida. Konstruerade diskonteringsprinciper gör dessutom framtida oö-verstigliga kostnader närmast försumbara för nutida beslutsfattare.

Systemet bortser från att ackumulationen av pengar motsvaras av (ofta på någon annan plats i världen) produktionsprocessernas obönhörliga nedbrytning av biofysiska processer.

Den industriella revolutionen i Europa möjliggjordes av globala prisskillnader på arbete och natur. Billig arbetskraft och billiga naturresurser (slaveri och plundring) erbjöd förutsättningar för den brittiska ekonomins teknologisprång. Övergången till fossil energi gjorde det möjligt för den framväxande nationalekonomin att i stort sett bortse från vårt behov av biologiskt pro-duktiva markytor. Den moderna teknologin har alltsedan dess i allt högre grad förskjutit sin miljöbelastning och sitt behov av mänskligt arbete i både tid och rum.

Enligt Hornborg kan man uttrycka det som att framväxten av det moderna industrisamhället (och välfärdssamhället) förutsatt en nettoöverföring av tillgänglig energi (exergi) till de områ-den där infrastruktur ansamlas.

De systematiska skillnaderna i pris på arbete och naturresurser kan beskrivas som att varje ge-nomsnittlig svensk familj har en osynlig slavarbetare som på någon annan plats i världen ar-betar gratis för att upprätthålla vår välfärd.

2.2 Human development index

En beskrivning av skillnader i välfärd. Varje år sedan 1990 har FN:s Utvecklingsprogram (UNDP) i Human Development Reports (HDR) publicerat Human Development Index (HDI) som ger en bild av grundläggande välfärdsfaktorer i världens länder. http://hdr.undp.org/en/content/human-development-index-hdi

HDI är ett sammansatt mått på mänsklig utveckling i tre avseenden: förväntad livslängd, ut-bildning (mätt som förväntat antal år i skolan och verklig inskrivning vid skolor på låg- och mellanstadium, högstadium och gymnasium) samt BNP (på senare tid BNI). Indexet är dock inte ett heltäckande mått på mänsklig utveckling. Därför har UNDP på senare år kompletterat HDI med ett olikhetsjusterat index, IHDI, ett index avseende inkomstskillnader, GII, ett fat-tigdomsindex, MPI och ett index avseende skillnader mellan könen, GDI.

Enligt HDR 2015, med data från 2014 ligger Sverige på 14e plats i världen med HDI 0,907. Norge leder som vanligt. Alla värden över 0,8 betraktas som mycket höga.

3. Hur drabbas grupper / länder av krisernas konsekvenser?

3.1 En varmare värld slår hårdare mot de mest utsatta länderna.

En studie vid Stanford University visar att högre temperaturer slår hårt mot länder som redan ligger i varma områden av jorden, medan områden som Kanada, Norden och Ryssland t o m kan ha viss ekonomisk nytta av en temperaturökning. Ett B A U-scenario visar att de hårdast drabbade regionerna finns i Afrika, Asien och Latinamerika.

“77% of countries will be poorer in 2100 than they would be in a world in which we curb global warming. Some countries (5–43% of the world’s nations) might even be poorer in 2100 than they are today as a result.” http://www.theguardian.com/environment/climate-consensus-97-per-cent/2015/oct/27/global-warming-could-be-more-devastating-for-the-economy-than-we-thought

Fig 2. Förändringar I nationell BNP per Capita 2100 enligt business-as-usual-scenariot (RCP8.5) I förhållande till medeltemperaturen för perioden 1980-2010. Källa: Burke et al. (2015), Nature.

Denna studie har enbart tittat på ekonomiska konsekvenser av temperaturökningen, inte på kostnader för extremväderhändelser, stigande havsnivåer och liknande. Det finns goda skäl att anta att belastningen blir ännu större på redan utsatta och ekonomiskt svaga områden om också dessa faktorer tas med i beräkningen.

En annan studie som har ett bredare anslag (inte bara temperaturhöjningarnas konsekvenser) bekräftar bilden av att länder som står för de största utsläppen är också de som är minst sår-bara för klimatförändringarnas konsekvenser. De är klimatkrisens fripassagerare. Förlorarna finns främst i Väst- och Centralafrika, i södra Afrika, i Centralamerika, samt i Sydostasien.

Fig 3. Nytta av fossilbränsleekonomi i relation till utsatthet för klimatförändringarnas konsekvenser

Bilden visarländer som tjänat och tjänar mest på användningen av fossila bränslen, kopplat till den sårbarhet de har inför klimatförändringarnas konsekvenser. Grönt betyder ett land som har väldigt lite att vinna på fossilekonomin och samtidigt är väldigt sårbart för klimatför-ändringar. Brunt betyder länder som tjänar mycket på fossilekonomin, och som har liten sår-barhet i förhållande till klimatförändringarna. http://www.nature.com/articles/srep20281

3.2 Möjligheten att utrota fattigdomen i en värld drabbad av klimat-förändringar

FN:s nya hållbara utvecklingsmål syftar till att utrota hungern och den extrema fattigdomen fram till år 2030. Men i en ny rapport skriver Världsbanken att klimatförändringarnas för-ödande effekter kan slå hårt mot denna målsättning.[7]

Enligt rapporten leder det förändrade klimatet redan till att människor inte kan ta sig ur fattig-domen. Om inga ”snabba, inkluderande och klimatsmarta” åtgärder sätts in, samtidigt som ut-släppen minskar, så kan ytterligare 100 miljoner människor tvingas leva i fattigdom år 2030, enligt rapporten.

Världens fattigaste riskerar att drabbas av bland annat minskade skördar, ökade matpriser samt en ökad smittspridning på grund av värmeböljor och översvämningar. Det kan slå undan de framgångar som gjorts i kampen mot fattigdomen och knuffa tillbaka människor i fattig-dom, i synnerhet i Afrika och Sydasien. Fattiga människor/grupper:

• är mer utsatta för snabbt stigande matpriser som en följd av missväxt, och är för sin försörjning mer beroende av jordbruk och ekosystemens funktion.
• är mer utsatta för klimatrelaterade katastrofer som kommer att bli vanligare
• är i högre grad utsatta för sjukdomar och hälsorisker som klimatförändringarna troli-gen kommer att förstärka.
• saknar ett skyddsnät i form av familj och nätverk med ekonomiska resurser eller till-gång till finansiellt stöd eller sociala välfärdssystem

3.3 Klimatförändringarnas konsekvenser slår hårdare mot kvinnor

Människor som lever i fattigdom kommer uppleva större effekter av klimatförändringarna. Enligt UN Women Watch är kvinnor överrepresenterade i gruppen fattiga i länder över hela världen. Kvinnorna står för 45-80 procent av matproduktionen i utvecklingsländerna och för en stor del av jordbruksarbetet. De är starkt beroende av lokala naturresurser för sin försörj-ning på grund av sitt ansvar för att säkra vatten, mat och energi för matlagning och uppvärm-ning. Samtidigt slår effekterna av klimatförändringar, inklusive torka, oregelbundet regn och avskogning, hårt mot dessa resurser.

Trots att kvinnorna dominerar som arbetskraft i jordbruket äger de i mindre utsträckning land och har begränsad tillgång till beslutsfattande och ekonomiska tillgångar, vilket förvärrar situ-ationen. Det är därför viktigt att genusanalys tillämpas på alla åtgärder mot klimatförändring-arna, så att kvinnors och mäns särskilda behov och prioriteringar identifieras och åtgärdas. http://www.un.org/womenwatch/feature/climate_change/downloads/Women_and_Cli-mate_Change_Factsheet.pdf

DEL 2. EN RÄTTVIS VÄG UT UR KRISERNA

4. Den globala rättvisans betydelse för att nå hållbarhet

En grundfråga är om vi behöver eftersträva global rättvisa för att uppnå ekologisk och klimat-mässig hållbarhet. Kan man tänka sig ett väldigt ojämlikt system som samtidigt är hållbart.

Brandt-rapporten slog redan 1980 fast att social och miljömässig hållbarhet hänger ihop. I boken Jämlikhetsanden har forskarna Wilkinson och Pickett (2009) [8] granskat samband mellan jämlikhet och ett stort antal samhällsfaktorer som är förknippade med lycka, välfärd, och ett gott liv. Deras omfattande studie kommer fram till att jämlika samhällen är bättre än ojämlika samhällen på i stort sett alla områden – och då även för de bäst ställda.

De tittar också på sambandet mellan jämlikhet och klimathållbarhet. De finner ett par viktiga faktorer som talar för att ökad jämlikhet är nödvändigt för att vi ska nå ekologisk och klimat-mässig hållbarhet.

Den första faktorn handlar om tillväxten. Ett ojämlikt samhälle fordrar hög tillväxt för att inte drabbas av social oro och kollaps. Genom hög tillväxt kan smulor av det ökade välståndet också nå de fattigaste som därmed får en upplevelse av att livet blir bättre. De menar (liksom ett flertal andra studier) att en fortsatt hög tillväxt på det sätt som vår ekonomi bygger på inte är möjlig om vi ska hejda klimatförändringarna och rädda ekosystemen. En mer stationär eko-nomi kräver att vi blir mycket bättre på att fördela resurserna rättvist.

De refererar till FN-statistik som visar att det idag endast finns ett land som förenar en accep-tabel levnadsstandard med klimatmässig hållbarhet. Exemplet är Kuba. (se vårt avsnitt 1.2)

Den andra faktorn handlar om att hög ojämlikhet driver på konsumism, en konsumtionstävlan. De rikas konsumtion och levnadsförhållanden blir ett ständigt närvarande bevis på att övrigas liv inte är av bra kvalitet, det bidrar till ett ständigt missnöje och en jakt på nyheter (att konsu-mera). Hela reklamindustrin bygger på detta fenomen. Denna tendens blir särskilt tydlig när ekonomin överlag når över en viss nivå där livets nödtorft är tillgodosett. Det finns ett flertal studier som visat att människor lycka och tillfredsställelse ökar till en viss punkt av BNP-ut-vecklingen. Sedan slutar den att öka trots att landets BNP ökar. En viktig aspekt är här den ständiga jämförelsen med de som har det bättre ställt än jag själv. I ojämlika samhällen blir jämförelsens förbannelse särskilt påtaglig.

Om vi så snabbt som möjligt ska lyckas nå ner till en ekologisk belastning som motsvarar 1 jordklot så finns det ingen annan rimlig saklig och moralisk ståndpunkt än att vi bör dela det utrymme som finns så rättvist som möjligt. Siktet behöver vara inställt på ett samhälle som integrerar och förenar, inte ett samhälle som stärker och ökar skillnader mellan människor.

5. Vad är ett rättvist klimat- och miljöutrymme?

Vi behöver på ett grundläggande sätt definiera vad vi menar med ett rättvist miljöutrymme och identifiera metoder som kan mäta detta på ett någorlunda tillförlitligt sätt. Här vill vi fo-kusera dels på klimatpåverkan och dels på frågan om vårt ekologiska miljöutrymme.

5.1 Från 12 ton till 1 ton per person

Det är klarlagt att människan behöver upphöra med att släppa ut gaser som påverkar klimatsy-stemets balans. Sedan industrialismens början och upptäckten av fossila energiformer har vi i allvarlig grad påverkat klimatsystemet. Detta behöver upphöra så snart som möjligt.

Vilket är då utrymmet för framtida utsläpp av växthusgaser? Olika beräkningar har gjorts. En ”carbon budget” uppskattar det framtida utrymmet. En sådan budget utgår ofta från tvågra-ders-målet men kan ha olika tidshorisonter. De kan också räkna med olika sannolikhet för att målet ska uppnås – en högre sannolikhet innebär att budgetutrymmet blir mindre.

Piketty/Chancel (2015) räknar med hänvisning till IPCC med att utrymmet fram till år 2100 är 1000 gigaton koldioxidekvivalenter (det vill säga samtliga olika växthusgaser omräknade till motsvarande mängd koldioxid). År 2014 var de globala utsläppen 45 gigaton. Om vi ligger kvar på den nivån är hela utrymmet använt inom cirka 20 år och temperaturökningen år 2100 kan förmodas bli 4 grader.

En hållbar utsläppsnivå, från och med nu till år 2100, uppskattas till 1,2 ton per individ och år. Det nuvarande globala genomsnittet är drygt fem gånger större, 6,2 ton. Som tidigare nämnts är de konsumtionsbaserade utsläppen 22 ton för Nordamerika, 13.1 ton för Västeuropa, 7.4 för Mellanöstern, 6 för Kina, 4.4 för Latinamerika, 2.2 för Sydasien och 1,9 ton för Afrika. [9]

En grundläggande rättvisetanke är att alla ska ha rätt till samma utsläpp. Det betyder en dra-matisk nedgång, särskilt i de rikaste länderna, och dessutom dramatiska utjämningar inom re-spektive land för att häva den nationella ojämlikheten.

Det finns ingen global beslutsordning som kan styra de enskilda ländernas utsläpp och en rätt-vis fördelning inom varje land är inte heller lätt att åstadkomma – men rent teoretiskt finns där möjligheter att besluta om nationella styrmedel för en omfördelning av individernas utsläpp.

5.2 Från 4 jordklot till 1 jordklot per person i Sverige

Vårt samlade ekologiska fotavtryck har beskrivits i kapitel 1.2. Vår belastning är för hög i för-hållande till en hållbar nivå inom i stort sett alla områden. Vad gäller utsläpp av koldioxid, be-lastningen på odlings- och betesmark, våra skogar samt bebyggelsens avtryck är belastningen särskilt hög. Det behövs politiska åtgärder och individuella beteendeförändringar inom i stort sett alla samhällsområden. I kapitel 9 presenterar vi en kortfattad lista med tänkbara åtgärder och styrmedel för att minska Sveriges ekologiska fotavtryck till motsvarande 1 jordklot. Detta för att skapa utrymme för en utveckling av ekonomi och välfärd i de fattigaste länderna. Vi utgår från att flera av de andra grupperna i medborgarutredningen kommer att göra en fördju-pad genomgång av de olika områdena.

5.3 Vad är ett rättvist ekonomiskt och socialt utrymme

Utifrån Human Development Index, HDI, (se avsnitt 2.2), kan man ange som globalt rättvise-mål att ingen människa ska behöva ha en levnadsnivå som understiger motsvarande 0,55 per person i HDI. Idag ligger Sverige på HDI 0,907 vilket är det 14:e högsta i världen. Detta in-dex ger dock bara ett genomsnittvärde för landet och säger inget om ojämlikheter inom ett land. FN-organet UNDP har därför tagit fram kompletterande mått; ett olikhetsjusterat index,

IHDI, ett index avseende inkomstskillnader, GII, ett fattigdomsindex, MPI och ett index avse-ende skillnader mellan könen, GDI.

6. Politiska krafter och mobilisering

Vi kan alltså inte lita på beslutsfattarna så länge vi inte aktiverar oss själva mycket mera. Na-omi Klein, som driver denna ståndpunkt mycket konsekvent, diskuterar i sin bok ”Det här förändrar allt” [10] hur det går till när ett samhälle beskriver att det är i kris. Det är en fråga om makt. Eliterna, menar hon, har inte definierat den globala uppvärmningen som en kris som ska sättas högst på agendan. Men eliterna råder inte ensamma över dagordningen.

Klein skriver: Slaveriet var inte en kris för de brittiska och amerikanska eliterna förrän abol-itionismen gjorde det till en. Rasdiskrimineringen var inte en kris förrän medborgarrättsrö-relsen gjorde den till det. Könsdiskrimineringen var inte en kris förrän feminismen gjorde den till det. Apartheid var inte en kris förrän anti-apartheid-rörelsen gjorde det till en.” Detta, menar Klein, är något som måste hända också med klimatfrågan för att de nödvändiga för-ändringarna ska kunna genomföras. Eller som någon sagt: ”Om klimatet vore en bank skulle det redan vara räddat.”

6.1 Vilka rörelser har potential att driva på omställningen

Vilka folkliga rörelser har potential att bilda allianser för en globalt hållbar och rättvis ordning där klimatsystemet och ekosystemen tillåts vara i balans. Vi identifierar här några progressiva rörelser som idag har olika grad av insikt i problemens natur och dess möjliga lösningar.

Det finns en politisk kraft i vad som ibland sammanfattas som den globaliseringskritiska rö-relsen, som dock inte kan ses som en entydig rörelse. Det är ett fenomen som vuxit fram se-dan slutet av 1980-talet. Vid internationella större sammandragningar som World Social Fo-rum och FN:s klimatmöten har många olika slags rörelser samlats och försökt formulera mot-stånd mot och alternativ till de nyliberalt och västligt dominerade globala ekonomiska struk-turerna. Här nedan sammanfattar vi några rörelser som i olika grad varit involverade i de glo-baliseringskritiska processerna.

Ursprungsfolkrörelser

Ursprungsfolkrörelser har i övervägande grad kämpat för sin rätt att leva sina liv, och freda de lokala geografiska områden där de levt i generationer, ofta utifrån principer om urminnes hävd. Idag finns en FN konvention (ILO) och en Deklaration om urfolks rättigheter från 2007, till skydd för dessa rättigheter. Sverige tillhör dock ett av de länder som inte ratificerat ILO-konventionen, i första hand därför att ett undertecknande skulle ge samerna rättigheter som den svenska staten idag inte är beredd att tillmötesgå.

Folkgrupperna har ofta kommit i konflikt med olika exploateringsplaner; av skog, gruvor, be-byggelse, kraftverksdammar, och infrastruktur. Idag finns en växande global samverkan mel-lan dessa rörelser och de identifierar många gemensamma intressen. Idag tar många urfolksrö-relser aktiv del i klimatkampen. De har ofta kommit att bli försvarare av ekosystem och biolo-gisk mångfald, med ett ekonomiskt tänkande som bygger på att förvalta och leva i samex-istens med det ekosystem som försörjer dem. Ursprungsfolken har i många fall samarbete med solidaritetsrörelser i det egna landet och i väst.. De har samverkat t ex vid World Social Forum och European Social Forum.

Idag finns Indigenous Environmental Network (IEN) som samlar ett stort antal urfolksgrupper och som arbetar för rättigheter, mot genmanipulation, exploatering och monokultur. http://www.ienearth.org/

Naturskyddsföreningen har en sammanställning av organisationer som samlar urfolk eller som arbetar med urfolks rättigheter: http://www.naturskyddsforeningen.se/sveriges-natur/2014-5/granslost-samarbete

Småbrukarna – Via Campesina

Via Campesina är en global rörelse som organiserar över 200 miljoner småbönder i drygt 160 länder. Rörelsens valspråk är; Globalisera kampen, globalisera hoppet! Utifrån begreppet mat-suveränitet organiserar rörelsen motstånd mot den globalisering som styrs utifrån stora före-tags intressen att monopolisera och äga grödor, mark, och rättigheter till exploatering. Rörel-sen försvarar kulturell och biologisk mångfald och småbrukarnas egenmakt över jord, grödor och inkomster. Kvinnorna har en central roll i Via Campesina i och med att de enligt FAO producerar 70 procent av maten globalt, men samtidigt är politiskt och ekonomiskt marginali-serade i stora delar av världen.

I Sverige finns en liten organisation, Nordbruk, som är ansluten till Via Campesina. Den orga-niserar småbrukare som försöker driva och utveckla småskaligt hållbart jordbruk enligt natur-bruksmetoder. http://viacampesina.org/en/ http://www.viacampesina.se/

Cochabambadeklarationen – Moders Jords rättigheter

2010 ordnade den bolivianska regeringen en konferens i Cochabamba, Bolivia, med syftet att upprätta en internationell rörelse för vad man kallade Moder Jords Rättigheter. Utgångspunk-ten var att livet som sådant, ekosystemen och alla arter på vår jord saknar grundläggande skydd i de förhärskande ekonomiska och politiska system som vi har. Vid mötet antogs en de-klaration som utgångspunkt för politisk kamp på många olika nivåer, i internationella fora, men också i konkreta aktioner för att stoppa exploatering av naturområden, och ekosystem.

Rörelsen arbetar för att internationella tribunaler ska upprättas där brott mot naturen och mil-jön ska kunna hanteras. En viktig del är arbetet mot klimatförändringarna och de ekonomiska och politiska system som driver på global uppvärmning, och utarmningen av den biologiska mångfalden.

Ett stort antal organisationer med koppling till miljö, urfolks och bönders rättigheter, medver-kar i kampen för Moder Jords Rättigheter. https://pwccc.wordpress.com/2010/04/24/peoples-agreement/

Denna rörelse har fått vissa kopplingar till en mer juridiskt inriktad kampanj som har sitt ur-sprung 1972 som benämns Eradicating Ecocide, ett arbete för att skapa internationell lagstift-ning som hanterar brott mot naturen.

“Ecocide law is public law in the widest sense; giving protection to those at risk of being dis-placed, upholding the rights and duties of humanity as a whole as well as the rights of future generations, nature and indigenous rights.” http://eradicatingecocide.com/the-law/

I Sverige finns det några organisationer som lyfter fram Cochabamba-deklarationen, och ett visst opinions- och folkbildande arbete för Ecocide-lagstiftning.

Miljö- och klimatrörelser – nya och gamla

De första egentliga miljörörelserna i västvärlden uppstod under slutet av 1800-talet ochvar in-riktade mot naturvård och skydd av vilda arter. Här hittar vi t ex svenska Naturskyddsför-eningen och World Wildlife Foundation som idag är stora etablerade institutioner.

Under 1960-talet uppstod en ny generation mer aktivistiskt och politiskt inriktade organisat-ioner, som t ex Miljöförbundet (idag Jordens Vänner) Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen, och Greenpeace. Till detta kan man koppla ofta lokala grupper som kämpat emot skadlig exploatering av lokala platser.

Fältbiologerna bör nämnas som en ungdomsorganisation med från början koppling till Natur-skyddsföreningen men numera en självständig och mer aktivistisk profil.

På senare år har också nya nätverksinriktade kampanjgrupper vuxit fram, numera med klar koppling till klimatfrågan som t ex 350.org, Power Shift/PUSH, Divesteringsrörelsen.

I den pågående klimatpolitiska processen har dessa organisationer på olika sätt samlat sig till internationell samverkan, som t ex Climate Action Network, och den mer radikala och aktiv-istiskt inriktade Climate Justice Now. Denna typ av internationell samverkan syns mest i sam-band med Internationella klimattoppmöten.

Miljörörelsen har dock haft svårt at samla sig till långsiktiga gemensamma kampanjer i Sve-rige (sedan folkomröstningen mot Kärnkraft som hämtade kraft ur just folkomröstningskam-panjen). Däremot har det varit möjligt med gemensamma plattformar vid enstaka manifestat-ioner och vissa sakfrågor (som t ex Ojnareskogen, kampen mot Förbifart Stockholm)

Kopplat till Klimatfrågan finns det rörelser som verkar för att miljörörelsen behöver ha ett tydligt klimaträttviseperspektiv. Detta har dock ännu inte utvecklats till någon sammanhållen synlig och strategisk kraft i Sverige även om det funnits och finns ansatser.

Fackliga rörelser

Arbetarrörelsens politiska framsteg har till betydande del vilat på facklig organisering. Men i Norden och Sverige är det numera tydligt att de fackliga rörelserna i stor utsträckning är systemförsvarare och förvaltare och i grunden inte ifrågasätter den ekonomiska systemlogiken som hotar vårt klimat och vår miljö. I det fackliga ledarskiktet finns en stark vurm för konkur-renskraften för den svenska industrin och för tillväxtideologin. Det gör t ex att vi ser svenska fackliga ledare som stödjer förslagen om transatlantiska investerings- och handelsavtal trots att de innehåller stora demokratiska problem och hotar möjligheterna till radikal miljöpolitik.

Det finns dock ansatser i den internationella fackliga samverkan där man ser möjligheter till att kämpa för global utjämning och hållbara jobb. Här kan vi se kampanjer som One Million Climate Jobs, och uttalanden från fackliga internationaler. Se t ex den internationella trä-arbe-tarrörelsen: www.bwint.org

Fackliga organisationer har också engagerat sig i kampen för satsningar på järnvägsnätet och den gemensamma välfärden, även om engagemanget är i ganska liten skala.

Urbana omställningskrafter

En relativt ny disparat samling rörelser är de lokala omställningsinitiativ som vuxit fram un-der 2000-talet, ofta med ursprung i urbana miljöer. Ett exempel är lokala grupper som startat självförsörjningsinitiativ i krisande amerikanska städer, Ett annat exempel är omfattande stadsodlingar och lokal organisering som vuxit fram i bl.a. det kubanska samhället, som ett led i att bygga samhällelig motståndskraft i en omfattande energi- och försörjningskris. Ett tredje exempel är den s k omställningsrörelsen med ursprung i England där utgångspunkten var att organisera lokalsamhället så att det kan fungera även när oljan tar slut eller inte längre kan användas. Dessa rörelser är ofta inte tydligt politiskt riktade utan inställda på att skapa verksamhet som bygger på lokal samhandling och gemenskap.

Det finns en gryende svensk omställningsrörelse som också har ett tydligt perspektiv om att hela Sverige ska leva där människor försöker motverka utarmningen av glesbygder och lands-bygden i Sverige. http://omställning.net/

De kan också ses som reaktion mot de konsumistiska ideal som dominerar urbana miljöer i västvärlden, och som ett sätt att bekämpa klimatförändringarna. Människor ägnar sig åt åter-bruk, andrahandsbutiker, stadsodling, gemenskapskök, delande-ekonomi och alternativa livs-former.

Bild: Stadsodling på Kuba

6.2 Samverkan mellan rörelser?

En strategisk samverkan mellan de rörelser som vi beskrivit ovan (och kanske andra som vi glömt) tillsammans med politiska partier som står för liknande strävanden, kan vara det som behövs för att skapa en motkraft tillräckligt stark för att klara den globala (nyliberalt inrik-tade) kapitalism som dominerat under lång tid.

Man kan se processen med World Social Forum som försök att bidra till en sådan ökad sam-verkan. Men än så länge har inte det räckt för att göra global rättvisa och hållbarhet till ett in-ternationellt gemensamt projekt. Den neoliberala kapitalismens hegemoni har tyckts vara så stark att Worlds Social Forums huvudslogan behövt upprepa något som borde vara självklart; ”En annan värld är möjlig!”.

I Sverige tycks det vara än svårare att skapa en grundläggande samverkan, där en del organi-sationer som faller in under de rörelser vi beskrivit ovan närmast kan ses som institutioner som är en del i förvaltningen av det bestående.

I Europeiska länder i kris har det uppstått nya samlingar som kan ses som ansatser till ett nytt förhållningssätt till samhälle och ekonomi; Syriza i Grekland och Podemos i Spanien, men även rörelsen kring Bernie Sanders i USA, kan ses som sådana exempel.

6.3 Individers potential att driva på för global rättvisa

En global utjämning och omställning till hållbarhet behöver till avgörande del ske genom po-litiska beslut, strukturell omvandling och planmässiga investeringar men enskilda människors initiativ och handlingsmönster har betydelse. Problemet är att de flesta som förbrukar för mycket inte kan minska sin konsumtion nämnvärt utan att det sker strukturella förändringar i samhället.

• världssamhället måste omfördela resurserna jämlikt
• samhället måste omorganisera, effektivisera, beskatta-avgiftsbelägga i den offentliga sektorn så att individernas totala utsläpp har möjlighet att motsvara ett klot
• Samhället måste ge information och folkbildning om möjligheterna
• Klimatutsläpp som vår konsumtion orsakar (import, flygresor etc) ska räknas in
• det ska göras enklare och ekonomiskt mer fördelaktigt att som individ agera globalt rätt-vist än att fortsätta bidra till exploatering
• Det behövs transparens och allmän kännedom om levnads- och arbetsvillkor för de som tillverkar produkter vi använder. De som säljer behöver ha ett ansvar för hela kedjan.

En stor del av de politiska styrmedlen för att minska klimatpåverkan och det ekologiska fotav-trycket handlar om att påverka människors vardagsbeslut och vanor. Men det finns också en ömsesidighet. Människor kan genom mobilisering på gräsrotsnivå, skapa ett tryck på att för-ändring behövs. Köpbojkotter till exempel har verkan först om människor bestämmer sig för att agera gemensamt. Ett lyckosamt exempel är kampen mot Apartheidregimen i Sydafrika.

En annan mobilisering som till stor del har vuxit fram underifrån är människors önskan att im-porterade varor ska vara tillverkade under rättvisa villkor. Men detta har fått samhällelig på-verkan först när arbetet organiserats i form av Fair Trade-rörelsen.

7. Globala institutioner

7.1 Befintliga globala institutioner

De befintliga globala institutionerna styrs i stor utsträckning av de utvecklingsmodeller som är ansvariga för dagens kriser. Maktstrukturerna inom dessa globala institutioner speglar i stor utsträckning dagens och gårdagens globala maktstrukturer. En reformering är därför nödvän-dig. De befintliga globala institutionerna är i första hand: Världsbanken, IMF, WTO och han-delsavtalen, samt FN:s olika organ; UNDP, FAO, UNICEF, FN:s generalförsamling.

Världsbanken och IMF

Sedan början av 1980-talet har dessa institutioner haft strategier för sina lån och hjälpprogram som gått under samlingsnamnet ”omstrukturering” där de tvingat på utsatta länder en nylibe-ral agenda i ekonomin. Den ideologi som präglat institutionerna går under begreppet ”Washington Concensus” som är ett passande namn som visar var makten ligger.

Programmen har vilat på privatiseringar och avregleringar, skattelättnader för transnationella bolag, samt ensidiga satsningar på exportgrödor och råvaror, vilket ställt till stor ekonomisk och social skada i de länder som varit beroende av stöd från IMF och Världsbanken. Program-men har bidragit till att öka klyftorna mellan nord och syd, förhindrat social utjämning inom de fattiga länderna, och hållit kvar utvecklingsländerna i en position som leverantör av (allt billigare) råvaror till rika nord.

Många av världsbankens lån har också handlat om satsningar på storskaliga energiprojekt som kolkraft och vattenkraftdammar som dels bidragit till accelererande klimatförändringar och skapat konflikter med miljöintressen och urfolk i flera länder.

Institutionerna har fått massiv global kritik för detta, och har försökt att skapa nya arbetssätt. Studier visar dock att de nya strategierna fortfarande bär stora likheter med de orättvisa och nyliberalt präglade strategier som vilade på Washington Concensus.[11]

Både Världsbanken och IMF behöver reformeras i grunden där det blir demokratiska besluts-former, där hanteringen blir mer transparent, och där utvecklingsländerna ges ett större infly-tande. Samtidigt behövs inflytande för folkliga rörelser och ursprungsfolk som direkt berörs av de beslut som tas inom dessa institutioner. Dessa institutioner behöver också mandat att an-vända instrument för global utjämning av inkomster och förmögenheter i form av t ex: Global Tobinskatt, Global skatt på växthusgasutsläpp, samt avskaffande av skatteparadis och inter-nationella åtgärder mot skatteflykt (se land för land redovisning).

New Development Bank (NDB)

I ett försök att skapa motvikt till maktobalanserna i Världsbanken och IMF gick de fem så kallade BRICS-länderna ihop om att skapa New Development Bank. BRICS=Brasilien, Ryss-land, Indien, Kina och Sydafrika). Syftet var att mobilisera resurser till hållbara utvecklings-projekt i tillväxt- och utvecklingsländer. Röstningsstrukturen och maktförhållandena i NDB är organiserat på ett mer utjämnat sätt än i Världsbanken. Bankens agenda sätts i högre utsträck-ning av de länder som är berörda av lånen. Samtidigt ska vi inte ha för stora illusioner om BRICS-länderna ambitioner. NDB ger dock utvecklingsländerna en starkare ställning.

World Trade Organisation (WTO) och internationella handelsavtal

WTO är på samma sätt dominerade av de starkaste staterna och av mäktiga företagsintressen. Frihandelsdogmen är allenarådande, även om de starkaste staterna samtidigt med stort hyck-leri, gärna fortsätter att skydda och subventionera egna företagsintressen, som t ex EU inom jordbrukssektorn. De avtal som finns griper alltmer in i traditionellt nationella politikområden – från gemensam välfärd till livsmedelssäkerhet, miljölagstiftning och patentlagstiftning. Detta präglar även de investerings- och handelsavtal som EU förhandlar. För många länder, inte minst fattiga, innebär detta ett alltmer kringskuret politiskt handlingsutrymme att utforma lämpliga utvecklingsstrategier

WTO har svårt att nå fram till nya storskaliga och globala frihandelsavtal på grund av omfat-tande protester och genom att många länder tvekar utifrån egna nationella intressen. Frihan-delsförhandlingarna har nu pågått i många år. Men vi ska akta oss för att tro att WTO är ett överspelat kapitel.[12]

Vad som nu blir mer framträdande, och som drivs hårt av USA är framväxten av regionala handels- och investeringsavtal. Dessa är betydligt mer omfattande än traditionella frihandels-avtal. Ett avtal TPP har precis blivit antaget, och det omfattar 12 länder runt Stilla havet, med USA i spetsen. Avtalet är antaget men inte ännu godkänt av ländernas parlament. USA och EU håller också på att förhandla fram ett liknande avtal; TTIP. Ytterligare ett viktigt avtal som är under förhandling mellan 50 länder är TISA som berör handel med tjänster. Det avta-let kan få stora konsekvenser för ländernas möjligheter att organisera sin välfärd på ett offen-sivt, demokratiskt och rättvist sätt.

Kännetecknande för dessa avtal är att de omfattar mycket mer än frihandel. De går in i länder-nas lagstiftning, ger företagen rättigheter att stämma stater för lagstiftning och andra beslut som riskerar att minska företagens vinster, de ger företagsråd rätt att granska lagstiftning i för-väg. De får stark kritik för att vara odemokratiska, och ge företagens rätt att köpa och sälja ex-klusivt företräde framför t ex miljöintressen, arbetsrättigheter, livsmedelssäkerhet, skydd av urfolks rättigheter med mera.

Det är en huvuduppgift för den globala rättviserörelsen att stoppa denna typ av avtal.

Ett globalt alternativ till de nyliberala frihandelsdogmer och storföretagsintressen som präglar WTO är den växande rörelsen för rättvis handel, vilket vi redogör närmare för i avsnitt 8.

FN och de olika FN-organen

FN är i stor utsträckning strukturerat efter de geopolitiska förhållanden som uppstod efter andra världskriget. Det innebär att FN:s ageranden i stor utsträckning är i händerna på kärnva-penmakterna, kodifierat i Säkerhetsrådets starka ställning och ojämlika maktstruktur. Däremot finns ett mer utjämnat inflytande i Generalförsamlingen och de olika FN-organ som arbetar med rättighets- och utvecklingsfrågor. Dit hör UNDP, UNICEF, UNHCR, WFP, UNEP. M fl.

WHO är liksom IMF och Världsbanken (se ovan) och ett stort antal andra organisationer auto-noma organ kopplade till FN.

FN har också en generalförsamling där varje medlemsstat är representerad på ett likvärdigt sätt. Generalförsamlingens makt är dock begränsad.

Rätt utformat och med tillräckliga mandat skulle FN kunna vara en institution för global rätt-visa. Så står också i de högtidliga deklarationer som antagits av generalförsamlingen och de flesta av medlemsstaterna. Så är det dock inte i verkligheten. Det finns många diskussioner om reformering och demokratisering av FN. En sådan diskussion är förslagen om inrättande av världsparlament. Se avsnittet nedan. En grundfråga är dock hur de mäktigaste staterna ska förmås att frivilligt ge ifrån sig sina exklusiva maktpositioner.

7.2 Nya globala institutioner – vägen till en global demokrati

Rättvisa och demokrati är sammanlänkade idéer och begrepp. Demokrati är ett uttryck för rättvisa och politisk jämlikhet. Demokrati är också ett verktyg för att uppnå rättvis fördelning och likhet inför lagen. Om det alltså stämmer att rättvisa bäst uppnås genom demokrati, då borde det också stämma att global rättvisa bäst uppnås genom global demokrati.

Global demokrati som uttryck för global rättvisa

En bärande princip för demokratin är idén om alla människors lika värde. Denna idé har for-mulerats vid många olika tillfällen genom historien, tydligast förmodligen i december 1948 i den första artikeln i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Denna idé, som vi kan kalla för den universella jämlikhetens idé, kommer i ett demokratiskt samhälle bland annat till uttryck genom fria och allmänna val, där varje vuxen människas röst väger lika tungt. En människa - en röst, det är inte bara demokratins, utan förstås också rättvisans, fundament. Men ännu saknas de globala institutioner som skulle kunna ge uttryck åt denna den univer-sella jämlikhetens idé. I Sverige är det bara svenska medborgare som har rätten att rösta i all-männa val, och det på goda grunder. För att kunna realisera verkligt allmänna val, och för att kunna ge uttryck för den universella jämlikheten, behöver vi därför globala och allmänmänsk-liga politiska verktyg. Vi behöver global demokrati.

Global demokrati som verktyg för global rättvisa

Den odemokratiska ordning som idag råder i vårt globala samhälle och avsaknaden av demo-kratiska verktyg gör det extremt svårt att främja global rättvisa, till exempel en rättvis och hållbar fördelning av jordens resurser. Det innebär att besluten som rör hela jorden idag fattas av ett fåtal inflytelserika aktörer - framför allt militärt starka stater och kapitalstarka företag och individer - som i hög utsträckning är styrda av sina egna kortsiktiga intressen.

Genom att utveckla globala demokratiska institutioner skulle vi långsiktigt få möjlighet att sätta tydligare gränser för kortsiktiga egenintressen och istället kunna främja den globala rätt-visans sak. Det handlar exempelvis om att upprätta ett globalt rättssystem, där alla människor ska vara lika inför lagen. Det handlar också om att utveckla en ekonomisk och social politik för global rättvisa, för att minska klyftorna och utveckla globala sociala skyddsnät. Det hand-lar också och inte minst om att utveckla det viktigaste demokratiska verktyget för att kunna kanalisera den samlade mänsklighetens och den enskilda människans vilja och intressen: ett världsparlament.

Världsparlamentet - vägen till global demokrati

Parlamentet är demokratins hjärta. Vårt globala samhälle är i akut behov av ett sådant organ. I korta drag skulle ett världs- eller FN-parlament bland annat kunna:

• ge uttryck för alla människors lika värde och rätt att delta i den globala politiken på lika villkor.
• ge hela mänskligheten en kanal för sin samlade röst.
• ge FN en bättre översikt och samordning av sina många viktiga program och verksam-heter.
• ge organisationen större öppenhet och legitimitet.
• kunna vara med och bestämma om de regler och ramar som vi behöver för att kunna forma ett rättvist, fredligt och hållbart globalt samhälle.
• göra FN till en förebild för demokrati i världen.

Ett fullfjädrat världsparlament kan förmodligen bara utvecklas gradvis och på längre sikt. Ett första steg på väg mot ett framtida direktvalt världs- eller FN-parlament är att upprätta en råd-givande parlamentarisk församling inom FN (UNPA). Detta kan göras i enlighet med artikel 22 i FN-stadgan och således utan möjlighet för säkerhetsrådets VETO-makter att förhindra.

Ett UNPA kan initialt vara sammansatt av parlamentariker från medlemsstaterna. Antalet parlamentariker från respektive stat skulle då bestämmas av folkmängden. Men precis som i t.ex. Sveriges riksdag så skulle FN-parlamentarikerna gruppera sig utifrån politisk inriktning. Varje FN-parlamentariker skulle ytterst vara utvald för att företräda hela mänsklighetens och hela jordens intressen oavsett om personen ifråga kom från Sverige eller från Indonesien. Det skulle också vara utifrån detta mandat som varje FN-parlamentariker ytterst stod till svars.

Politisk opposition, ofta även minoritetsgupper av olika slag, saknar idag en formell röst i FN-systemet. Denna nya parlamentariska församling skulle sannolikt därför innebära ett viktigt stöd för oppositionskrafter och minoritetsgrupper i mindre demokratiska stater.

Trots sitt begränsade mandat skulle en rådgivande parlamentarisk församling innebära ett stort och avgörande steg närmare idén om universell jämlikhet och skulle sannolikt få en stark mo-ralisk auktoritet i frågor som rör mänskligheten i stort.

UNPA-förslaget drivs sedan 2007 av kampanjen för upprättandet av en parlamentarisk för-samling inom FN (UNPA-kampanjen) och har sedan dess fått stöd av ca 1500 sittande eller tidigare parlamentariker från ca 120 av FN:s medlemsstater, och av en mängd andra framstå-ende företrädare från vårt globala samhälle. Läs mer om förslaget och om vem som stöder det på UNPA-kampanjens hemsida: www.unpacampaign.org. [13]

Sveriges civilsamhälle, riksdag och regeringen bör initiera ett strukturerat och långsiktigt ar-bete för att tillsammans med andra progressiva medlemsstater lyfta detta förslag inom FN.

8. Åtgärder

8.1 Gemensam ekonomi och gemensamt ägande ökar möjligheterna till global rättvisa

I grunden handlar det om att utjämna ekonomiska skillnader; i förmögenhet, inkomster, samt tillgång till välfärd. Ju större andel av ekonomin som är gemensam och distrubueras genom politiska beslut, desto större blir möjligheterna att åstadkomma global rättvisa.

Genom att göra större andel av kapitaltillgångarna till gemensamma nyttigheter så ökar möj-ligheten till demokratiska omfördelningsbeslut, att styra investeringar till hållbara alternativ, samt att satsa i de mest utsatta områdena. Det kan ske genom att systemviktiga banker blir satta under demokratisk styrning, att kapitalvinster fonderas under gemensam styrning på olika sätt, och att anställda, kommuner osv, ges makt över företag som de är direkt berörda av.

Eftersom så stor del av kapitalet är av transnationell karaktär behöver världssamfundet så snabbt som möjligt utarbeta internationella skatter som skatt på valutatransaktioner, och kol-dioxidbeskattning, samt upphäva möjligheten att gömma tillgångar i sk skatteparadis. En del åtgärder i den vägen är redan på väg.

Skattesystemet är också ett viktigt verktyg för att sätta större andel av ekonomin under gemen-sam styrning för att styra resurser och handlingsmönster i hållbar riktning.

Det tredje stora instrumentet för global rättvisa är inkomstutjämning. Hornborg visar överty-gande att det som sett ut om teknologisk innovationskraft och överlägsenhet i stor utsträck-ning handlar om strukturellt orättvisa inkomster som förstärkts över generationer.

Vi utgår från att Ekonomigruppen i Medborgarutredningen tittar närmare på detta.

8.2 Rättvis handel, viktigare än frihandel

På global nivå behövs en massiv omfördelning och utjämning av resurser och makt över na-turtillgångar för att global rättvisa ska nås. Det finns en internationell rörelse, Fair Trade, som driver ett annat och mer demokratiskt sätt att organisera det internationella utbytet av varor. Idag samarbetar Fair trade-rörelserna inom en egen internationell organisation, World Fair Trade Organization. http://wfto.com/

Organisationerna för rättvis handel vill främja en handel där människan och lokalsamhällets utveckling sätts i centrum och därigenom motverka fattigdom och social utslagning. Rättvis handel är ett samarbete mellan producenter, importörer, butiker och konsumenter, som präglas av öppenhet, ömsesidighet och respekt för alla parter. Rättvis betalning, goda arbetsförhållan-den, långsiktighet, respekt för mänskliga rättigheter och för miljön ska på sikt möjliggöra eko-nomisk och social utveckling.

WFTO:s 10 principer för rättvis handel

1. Bättre möjligheter för marginaliserade producenter
2. Transparent och demokratisk organisation
3. Handel med socialt, ekonomiskt och miljömässigt ansvar
4. Rättvist pris och rättvis betalning
5. Inget barnarbete eller tvångsarbete
6. Icke-diskriminering, jämställdhet och fackliga rättigheter
7. Goda arbetsförhållanden
8. Kapacitetsbyggande
9. Ökad medvetenhet om Fair Trade
10. Miljöhänsyn

8.3 Självförsörjning och större andel lokal handel grunden för hållbar global ekonomi

I den fossildrivna globaliserade hyperkapitalismen så ses globala överföringar av varor, tjäns-ter, valutor, arbetskraft som något i sig eftersträvansvärt (möjligen med undantag för männi-skor då). Alltfler av tillvarons aspekter ses som en vara som kan prissättas, köpas och säljas.

I omställningsrörelsen, i den internationella småboenderörelsen, och i de så kallade globalise-ringskritiska rörelserna har dessa axiom ifrågasatts med allt mer kritiska ögon. Hornborgs bok Nollsummespelet (se avsnitt 2.1) handlar om de teknofetischistiska myter som finns inbäd-dade i dessa axiom.

I de kritiska rörelserna lyfts begrepp som lokal självförsörjning, matsuveränitet, motstånds-kraft (resiliens) och självbestämmande fram. Utgångspunkten är att hållbarheten globalt bara kan vinnas om det finns en mångfald av lokala ”hållbarheter” i samhällen över hela jorden. Det är också troligt att det inte är ekonomiskt eller ekologiskt sunt att transportera lika mycket gods över hela världen i ett fossilfritt transportsystem. Vi behöver bli bättre på att producera det vi behöver där vi finns. En större del av handeln behöver åter ske i lokala cirklar.

8.4 Fri tid istället för ökad konsumtion

Det är svårt att utjämna ekonomiska skillnader såväl globalt som inom landet, samt att be-gränsa den materiella konsumtionen så länge som människor som har det gott ställt fortsätter att förvänta sig ökade inkomster och ökad köpkraft. I den moderna utvecklingen har en del av produktivitetsökningen tagits ut i form av kortare arbetstid. Det är inget nytt. Idag tycks det dock vara en stor utmaning att argumentera för att vi behöver förkorta arbetstiden ytterligare.

Genom att korta arbetstiden, utan lönekompensation för de som har det bra ekonomiskt, mins-kas konsumtionstrycket. Vinsten för människor är en ökad tillgång till fri tid för egen utveckl-ing, hobbyverksamhet, social samvaro, kanske egen matodling, hantverk som ytterligare bi-drar till hållbarhet.

Begreppet värnplikt har använts för en samhällstjänst som syftade till militärt försvar. I ett samhälle med kortare lönearbetstid och med målet att skapa en hållbar framtid för kommande generationer och globalt så kan något/några års allmän samhällstjänst med värn av natur, so-ciala nyttigheter och samhällelig gemenskap – utöver militärt försvar - bli en naturlig del.

8.5 Anpassa Sverige till ett ekologiskt hållbart fotavtryck.

Det viktigaste Sverige som ett utvecklat land kan göra är att anpassa sitt eget ekologiska fotavtryck till en hållbar nivå - att vår belastning på mark, naturresurser, ekosystem och atmo-sfär håller sig inom ramen för vad en planet kan bära. När rika länder gör det så får utveckl-ingsländerna utrymme att utvecklas ekonomiskt och socialt inom ramen för vår enda planet.

Hur ska då Sverige minska sitt ekologiska fotavtryck till 1 klot per person? Beräkningarna av det ekologiska fotavtrycket är uppbyggda på hur olika samhällssektorer belastar markens ab-sorberande och återskapande förmåga. Dessa frågor behandlas i flera av de andra grupperna i medborgarutredningen. Vi har i nästa avsnitt ändå kortfattat tittat på problembilden och för-slag till åtgärder.

9. Vad ligger bakom Sveriges stora ekologiska fotavtryck och vad vi kan göra åt det?

Som vi visat i avsnitt 1.2 så står svensk konsumtion för ett stort och snabbt växande ekologiskt fotav-tryck. Vi tillhör de värsta länderna i världen sett till ekologiskt fotavtryck per person och år.

För att finna vägar till en grundläggande omställning så behöver vi titta närmare på de olika områden som ligger till grund för beräkning av det ekologiska fotavtrycket. Vi behöver fråga oss vad det är i vår livsföring och organisering av samhället som orsakar denna höga belast-ning, samt vad vi i så fall kan göra åt saken. Vi presenterar en idélista nedan som inte på något sätt är fullständig. Det är också mycket svårt att beräkna vilka effekter varje åtgärd ger på det ekologiska måttet jordklot/person. Åtgärderna verkar i olika skala och i olika tidsperspektiv. Klart är dock att det på de flesta områden krävs omfattande åtgärder, en ekonomi som inte är så beroende av hög materiell konsumtion och ett nytt sätt att leva.

Tabell 5: Sveriges Ekologiska Fotavtryck enligt senaste mätningar och mål för hållbarhet. Målen anges i ekologiskt fotavtryck mätt i antal jordklot som krävs för att bära uttag av na-turresurser, utsläpp och användning av mark och skog, räknat på genomsnittlig konsumtion per person i Sverige.

Sektor	belastning (2012)	Mål (2040)
Odlingsmark	0,8	0,3
Betesmark	0,2	0,1
Skogsproduktion	0,7	0,3
Fiskevatten	0,1	0,0
Bebyggelse	0,2	0,1
Koldioxid	2,2	0,2
Ekol. fotavtryck	4,2	1,0

9.1 Odlingsmark (0,8) och betesmark (0,2)

Sveriges belastning av odlingsmark (inom landet och genom import) motsvarar en belastning på 0,8 klot/person, att jämföra med det globala genomsnittet 0,3 klot/person. För att hålla oss totalt inom ramen för ett klot totalt så behöver vi ner i nivå med länder som Kuba och Kina. Vårt mål bör vara att begränsa belastningen på odlad mark till motsvarande 0,3 klot/person.

Vad gäller betesmarken så ligger världsgenomsnittet på 0,1 klot/person. Sverige behöver komma ner till omkring världsgenomsnittet, 0,1 klot/person.

Problem vi identifierat

Vi har identifierat huvudorsakerna till Sveriges stora belastning på odlingsmark och betes-mark till följande:

• den industrialiserade köttproduktionen med mycket kraftfoder och konstgödsel,
• importerat kött producerat med kraftfoder och/eller nedhuggna skogsområden som följd,
• den höga konsumtionen av mejeriprodukter producerat på samma sätt,
• det stora matsvinnet
• alltför stor konsumtion av klädfibrer, särskilt importerad bomull.

Huvudåtgärder

De hudsakliga åtgärderna blir följaktligen:

• minskad köttkonsumtion, särskilt nötkött. Kvarstående köttkonsumtion bör helt vila på uppfödning enligt hållbara naturbruksmetoder, vilt, och med produktion enligt små-skaliga närhetsprinciper
• minskad konsumtion av mejeriprodukter
• minskat matsvinn och en återföring av näringsämnen (kompostering, kolinlagring)
• nya odlingsmetoder, goda exempel tycks vara permakultur och agroforestry-metoder
• skarpare krav på hållbarhetskriterier (såväl miljömässig som kvalitet) för klädvaror, och ett stopp på den snabba cirkulationstiden för klädvaror

De styrmedel som kan åstadkomma dessa stora förändringar bör verka i alla led; lagstiftning, skattepolitik, styrda investeringar, folkbildning, samt uppmuntran och stöd till lokala omställ-ningsinitiativ. Här är några idéer:

• Naturbetet behöver gynnas genom statligt stöd och reglering
• Småskalig kycklingproduktion (höns på bakgården)
• Skatteregler som gynnar alternativ till mejeriprodukter
• Stöd till utveckling av alternativ till mejeriprodukter
• Stöd till de bönder som behöver ställa om
• Köttransonering
• C02-skatt på kött
• Skatter på skadlig konsumtion
• Reglera bort stordrift , och industrialiserad köttproduktion
• Gynna småskaliga ekojordbruk, närproducerat
• Minska köttimporten genom hårda regler på djurskydd, godkända framställningsme-toder osv
• Folkbildning – laga vegetarisk/veganskt- börja med offentliga institutioner
• Stöd till stadsodling
• Forsknings- och utvecklingsstöd till nya odlingsmetoder, permakultur, agroforestry
• Folkbildningprogram om nya konsumentideal, säsongsmatlagning, hållbar lagring m m.
• Användning av TV-program, ICA-kuriren m fl media för en ny matlagningskultur,
• Organisera detaljhandeln på ett annat sätt, där överflödskyltningen tas bort
• Återupprätta närbutikerna ”vad får det lov att vara?”
• Kontrollorgan mot industrins svinn
• Obligatorisk kompostering av matavfall i alla hushåll
• Minska sortimenthysterin
• Förbud mot att kassera mat i detaljhandeln

Vad gäller att minska konsumtionen av klädfibrer kan styrmedlen vara:

• Skattebefriad återanvändning, reparation (återanvändningspant på kläder)
• Garanti- och kvalitetskrav på kläder
• Folkbildning för nya normer kring att köpa billiga kläder som tillverkats med ohåll-bara villkor
• Förstatliga HM under sömmerskekontroll
• Stöd till lokal klädproduktion med hållbara fiberkällor (växtfibrer, lin, ull o dyl)
• Stopp för handelsavtal som gynnar skadlig massproduktion under dåliga villkor. ( Stoppa TTIP och WTO

9.2 Skogsproduktion (0,7)

Sverige är ett skogsland. Skogen är en avgörande kolsänka. Vårt höga uttag av skogsråvara och våra kalhyggesmetoder gör att Sverige har en mycket hög belastning på 0,7 klot per per-son, jämfört med världsgenomsnittet på 0,2 klot/person. Sverige måste ner till en nivå mot-svarande omkring 0,3 klot/person

Problem vi identifierat

Vad vi kan se utgör huvudorsakerna till vår höga ekologiska belastning på skogssektorn föl-jande:

• För mycket odlad skog och för lite urskog (bara 4 procent kvar)
• Importerade skogsprodukter (typ palmolja och biobränsle)
• Överkonsumtion av boyta, möbler, och kosmetiska renoveringar. Sverige har en ge-nomsnittlig boyta på omkring 44 m2/person. Samtidigt finns många trångbodda vilket innebär att en liten grupp har en enorm överkonsumtion av boyta. Stor boyta innebär också överkonsumtion av möbler m m.
• Överkonsumtion av förpackningar, papper, reklam, hygienartiklar
• Klädproduktion utifrån skogsfiberråvara

Huvudåtgärder

Åtgärderna bör huvudsakligen inriktas på att minska omsättningen av träråvara:

• Minska omsättningen på skogsråvara där större ytor blir skyddad gammelskog, eller nationalpark. När trä används på rätt sätt kan det hålla mycket länge, i flera hundra år ( t ex i hus, eller kvalitetsmöbler).
• Motverka import av ohållbara skogsprodukter (regnskogsträ, palmolja)
• Motverka överkonsumtion av boyta. Det kan samtidigt bidra till att minska bostads-bristen.
• Återanvändningsystem för trävaror, möbler, skogsfibrer
• Minskad pappersanvändning

Styrmedlen behöver i likhet med ovan verka på många nivåer:

• En fastighetsbeskattning som motverkar överkonsumtion av boyta, t ex en progressiv fastighetsskatt (baserad på boyta)
• Dela på befintliga hus och lägenheter
• Ta bort ROT-avdragsmöjligheten för kosmetiska ombyggnader
• Certifiering av urskogssäkra trävaror
• Förlängd garantitid på möbler, gynna produkter av kvalitet och lång hållbarhet
• Återanvändningssystem behöver utvecklas.
• Stimulera ombyggnad av stora villor till flerfamiljshus
• Ekonomiskt incitament för människor att hyra ut del av bostad till nyanlända/bostads-lös
• Förbjud pappersreklam, eller sök andra sätt att kraftigt begränsa överkonsumtion av papper
• Ökad närhandel kan bidra till minskad användning av engångsförpackningar.
• restriktioner för användning av engångsmaterial/förpackningar i olika sammanhang.
• Reglera skogsförvaltningen med förbud mot kalhyggen

9.3 Fiskevatten (0,1)

Sverige har nästan dubbelt så stor ekologisk belastning på fiskevatten (0,1 klot/person) jäm-fört med världsgenomsnittet. Vi behöver halvera det, 0,05 klot/person.

Problem vi identifierat

Fisk och annan föda som kan hämtas ur havet utgör ett klimatsmart alternativ till kött om det sker på ett hållbart sätt. De huvudsakliga problemen med dagens fisk-konsumtion är enligt vår mening:

• Hög konsumtion av odlad fisk som matats med fisk
• Ohållbara fiskemetoder med en för stor och effektiv fiskeflotta
• Stor import av fisk och skaldjur som tagits upp eller odlats på ett ohållbart sätt.

Åtgärder

Åtgärderna handlar om hållbarhetskriterier, samt omläggning och minskning av konsumt-ionen:

• Endast tillåta odlad fisk som uppnår hållbarhetskriterier. Särskilt viktigt är att mot-verka/förbjuda import av odlade skaldjur för skydd av mangroveskogar mm.
• Minskad fiskkonsumtion. Fisk bör i högre grad vara vildfångad med hållbara metoder
• Ersätt en del fiskkonsumtion med musslor. Musselodlingar kan ha god effekt på havs-miljön.

9.4 Bebyggelsen (0,2)

I detta sammanhang avser bebyggelsen den mark som går åt för bostäder, infrastruktur, gruvor och industrier. Alltså inte den energiförbrukning som sker i våra bostäder och industrier. Detta redovisas nedan under Koldioxid-avsnittet. Vår sammanlagda bebyggelse innebär en hög be-lastning (0,2 klot/person) gentemot världsgenomsnittet. En slutsats bör vara att våra vägar, bo-städer, kraftverksdammar, gruvor och industrier tar för stor plats i förhållande till den folk-mängd vi har. Målet bör vara att vi kommer under 0,1 klot/person.

Problem vi identifierat

Vi tror att följande faktorer ligger bakom Sveriges höga belastning på området:

• Vi har stora bostäder (se avsnittet ovan om den ekologiska belastningen på skogen)
• Alla trafiksystem, parkeringsplatser, gruv- och industrimarker belastar stora ytor
• Vår stora andel vattenkraft belastar genom stora kraftverksdammar
• Villaträdgårdarnas storlek liksom den stora förekomsten av sommarhus bidrar
• Utspridningen av städerna medför stora och ineffektiva ytor för vägar och parkeringar

Åtgärder

En del av åtgärderna för att komma till rätta med detta är också åtgärder som behövs för att få ner vårt stora koldioxid-avtryck (Se nedan). Vissa åtgärder som vi tagit upp för att minska be-lastningen på våra skogar påverkar också bebyggelsens yta (Se ovan). I övrigt vill vi lyfta fram följande:

• Transportsektorns utrymmeskrav behöver minskas genom övergång till transportsnålt samhälle, minskade parkeringsytor och bilanvändning i städer, förtätning av boende och decentraliserad samhällsservice. Mer behöver ligga inom gång- och cykelavstånd.
• Få ner användningen av boyta, och högre nyttjandegrad på befintlig boyta
• Stoppa utbredningen av köpcenter och tillhörande infrastruktur
• Högre krav på effektiv markanvändning inom industri – dammar, anläggningar m m
• Sänkta hastigheter på vägarna minskar behovet av ständigt växande vägbredd

9.5 Koldioxid (2,2)

Sveriges koldioxidavtryck (2,2 klot/person) är betydligt större än världsgenomsnittet som lig-ger på 0,9 klot/person. Detta trots att våra inhemska utsläpp är låga sett till att vi är ett högt utvecklat industriland. Detta beror på att stora delar av vårt koldioxidavtryck är importerat ge-nom import av varor och utrikes flygresor. Även världsgenomsnittet ligger på för hög nivå för att vi ska ha ett hållbart klimat. Målet för världen och Sverige bör vara att koldioxidut-släppen inte motsvarar en belastning på mer än 1 ton per person vilket betyder knappt 0,2 klot/person.

Problem vi identifierat

Fossilbränsleanvändningen är djupt invävd i vår infrastruktur. Även ett högt uttag av skog och markanvändning påverkar koldioxidavtrycket även om svensk skog fortfarande anses vara en kolsänka. Vi listar de som vi ser det de viktigaste faktorerna bakom vårt höga koldioxidav-tryck:

• Stål-, cement- och annan processindustri behöver effektiviseras och ställas om,
• Transportsektorn är en stor bov i sammanhanget
• Den organiska plasten medför utsläpp bland annat i sopförbränningen och den snabba omsättningstakten
• Byggande och uppvärmning av bostäder utgör en stor koldioxidbelastning
• Elproduktion (i viss mån) innebär fortfarande vissa utsläpp i Sverige.
• Jordbrukets produktionsmetoder med mycket olja och kemi
• Kalhyggen och plantager samt markens försämrade kolinlagring.

Huvudsakliga åtgärder

Åtgärderna innefattar omfattande omställningar på ett stort antal områden i samhället. Det handlar om ett nytt samhällsbygge men också att konsumtionen i viktiga avseenden behöver minska

• Omställning till ett transportsnålt samhälle
• Fordonsflottan behöver bli fossilfri så snart som möjligt
• En omställning från privatresande till kollektivtrafik
• Energibesparingar och energieffektiviseringar behövs
• Energiproduktionen behöver bli 100 procent förnybar
• Bostäderna behöver på sikt bli oberoende av energitillförsel för värme
• Effektivare och minskad användning av stål och betong, utveckling av fossilfri stål-produktion

Styrmedlen handlar i stor utsträckning om finansiell makt, det är stora investeringar som be-höver styras åt rätt håll. Samtidigt behövs styrmedel som underlättar för människor att leva klimatsmart, och att välja bort överflödskonsumtion.

• Vi behöver lagar och skattepolitik som styr över resor, och transporter från väg och bil till kollektivtrafik, järnväg och sjötrafik
• Flygets klimatbelastning kan bara lösas med kraftigt minskad flygtrafik, genom re-striktioner och skattepolitik.
• Vi behöver en samordning av transportsektorn istället för den vilda västern av ”fri konkurrens” som EU-reglerna fört med sig
• Samhällsplaneringen behöver inriktas på att minska transportbehoven och gynna gång- och cykeltrafik.
• En prioritering av cykelinfrastruktur och lastcyklar för närtransporter kan lösa många lokala behov och samtidigt förbättra folkhälsan.
• Fossilbränslen måste helt förbjudas i fjärrvärmesektorn
• Statliga investeringsprogram för förnybar energiproduktion, där produktionsmål ger företräde framför lönsamhetsmål.
• Regler för energieffektivitet och energikrav vid byggande måste skärpas genom s k nollenergihus-standard och krav på hushållsel.
• Krav på solcell eller gröna tak i all nybyggnation – distribuera ut till nätet, Varje hus bör bli en del av energiproduktionen
• Utvecklingsmedel till koldioxidfri eller neutral stålproduktion.
• Användningen av trä i byggandet behöver öka på bekostnad av stål och betong
• minskad personbilsproduktion
• omställning av jordbruket enligt ovan

10. En ny berättelse om samhället

Alla de åtgärder som behöver genomföras behöver en gemensam meningsbärande berättelse om vad som är det viktiga i ett samhälle och i människors liv. Industrialismens och kapital-ismens berättelse behöver transformeras i grunden, och kommer att göra det i och med de för-ändringar vi kämpar för. Men som vi märker så sker inte detta utan starkt motstånd.

Vår nutid visar också den uppenbara risken för att makthavare och människor flyr in i fasc-ismens bedrägliga och livsfarliga förenkling av rätt, sanning, mening, och gemenskap.

Vår berättelse behöver handla om ett samhälle som håller och som håller ihop, och det är inte ett samhälle som avgränsas av någon mytisk nationsidé (eller någon annan godtycklig av-gränsning), utan det är ett världssamhälle byggt av en myllrande mänsklighet som i rättvis ordning delar på en enda planet och lever ett tillräckligt gott liv.

Tänk tanken att i en folkomröstning få ta ställning till en början på en sådan vision; ett ja el-ler ett nej till ett Sverige som har en globalt hållbar ekonomi motsvarande en belastning om 1 klot per person och år 2040.

Noter
1. Fraser, N (2003) Den radikala fantasin. Mellan omfördelning och erkännande.
2. Chancel L / Piketty T (2015) Carbon and Inequality: From Kyoto to Paris, Paris School of Economics, samt Oxfam Media Briefing, Extreme Carbon Inequality, 2 dec 2015.
3. a. a.
4. National Footprint Accounts 2016.
5. Strömdahl, J (2015) Nya Kubas omställning till ekologisk hållbarhet, Langholmen förlag.
6. Hornborg, A (2015) Nollsummespelet, Daidalos förlag.
7. World Bank 2015: Shock wawes. Managing the Impacts of Climate Change on Poverty.
8. Wilkinson, R & Pickett, K (2009): Jämlikhetsanden, Karneval Förlag.
9. Chancel L / Piketty T (2015) Carbon and Inequality: From Kyoto to Paris, Paris School of Economics
10. Klein, Naomi (2014) This Changes Everything, Allen Lane, Penguin Books, London
11. http://www.globaljustice.org.uk/tags/world-bank , http://www.globaljustice.org.uk/tags/imf http://www.globaljustice.org.uk/sites/default/files/files/resources/treacherousconditions07052003.pdf
12. http://www.globaljustice.org.uk/blog/2015/dec/10/wto-not-dead
13. Petter Ölmunger, Nationell samordnare för UNPA-kampanjen.